Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
514
FYRA DIKTER.
En måne skiftar fort på himlarunden,
och trohet snart förgår;
vid nästa måne i septemberlunden
en sviken flicka står.
Då hör hon samma suck från döda hjärtan.
Ack jag förstår er väl:
ej kärleksfröjd I känt, men kärlekssmärtan,
och ej fins ro i grafven för er själ.»
2. Drömmande.
Var det jag, var det jag,
som satt vid den flickans sida
och såg i de ljufva drag
och möttes af löjen blida?
Nej — skulle väl då
nu så ensam jag gå
och sorgen i hjärtat svida?
Var det hon, var det hon,
som vänligt mig bjöd till sin sida
och gladt mig till mötes kom
och kunde så godt mig lida?
Nej — skulle hon då
nu så kallt mig försmå
och gå mig ur vägen så tida?
Ack en dröm, ja en dröm
det var, den jag nu förbannar.
Så glöm den, mitt hjärta, glöm!
Den aldrig ändå sig sannar.
Nej — fast lögn blott du var,
ljufva dröm, dröj kvar,
tills mitt hjärta i döden stannar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
