Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
518 VETENSKAPEN OCH SAMHÄLLET.
Därtill ega vi Vetenskapsakademien med Naturhistoriska
riksmuseum, egnade endast åt den sista af de tre nämnda upp-
gifterna. Slutligen hafva vi de fria högskolorna, en i Stockholm
redan på fötter, en annan i Göteborg ännu ej organiserad;
men på båda ställena famlar man alltjämnt efter platsen, som
dessa fria akademier böra intaga uti organisationen.
Det är universiteten, de egentliga härdarna för vår ve.
tenskapliga odling liksom för den högre undervisningen, som
vi hufvudsakligen komma att sysselsätta oss med. Ofta, när
det talas om dessa lärosäten, nämnas de af några »gamla och
vördnadsvärda>», af andra »gamla och murkna», allt efter den
talandes ståndpunkt och vyer. Men ingendera frasen vittnar
om synnerligen stor insigt uti ifrågavarande inrättningars
väsen och uppgift. Väl äro de gamla i förhållande till indi-
videns dagsländelifj men de äro unga framför allt i förhäl-
lande till den uppgift, som föreligger dem, och den framtid,
som väntar dem. Icke häller är det andra ledet uti de båda
tillmälena träffande. Gäller det, såsom vi efter bästa uttydning
vilja antaga, den inre organisationen af våra universitet, så är det
minst sagdt en eufemism att kalla denna vördnadsvärd, men en
uppenbar ohöflighet att stämpla den som murken. Sanningen
är, att den vacklar mellan ett gammalt, som den ännu ej
lyckats komma ifrån, och ett nytt, som den hittills ej kunnat
komma in uti. Det är med våra universitet som med alla
institutioner, hvilkas lefnadsmått räknas i århundraden: de ha
en gång fått en viss organisation, och så behålla de den,
ännu länge sedan en ny tid kommit med nya behof och nya
fordringar. Det finnes hos hvarje dylik inrättning helt na-
turligt och, vi kunna gärna säga med rätta, en vis inertig,
som vållar, att de understundom, som det heter, blifva efter
sin tid. Det uppstår en omotsvarighet mellan institutionen
och de sociala uppgifter, som den skall fylla. En gång blir
emellertid denna skism mellan det gamla arbetsverktyget och
de förändrade eller nya uppgifterna så stor, att en ombygg-
nad eller justering af det förra är oundviklig. Så börjar re-
formarbetet. Men ej sällan inträffar det härvid, att hvarken
tiden eller reformatorerna klart inse, hvari bristen på öfver-
ensstämmelse består, och alltså icke häller huru den skall af
hjälpas. Man botar litet här och litet där, hvar hälst felen synas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
