Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN MENUETT. 589
mig att vara mera vördnadsfull. Men utom det, att gref-
vinnans konfektbitar och smekningar uppmuntrade mig att
icke slå in på en annan tonart, kände jag mig helt naturligt
drifven till att visa mig förtrolig med henne, på grund af
det trånande och passionerade uttryck, jag flere gånger iakt-
tagit i hennes blick, och som alldeles liknade det, som jag
hvarje dag läste i min mors ögon.
Ända sedan den tiden hade grefvinnan di Challant frågat
min far, om han ville gifva pianolektioner i några familjer,
som bodde i närheten, men min far, som icke kunde lemna
grufvan, hade vördnadsfullt afslagit anbudet.
Då han nu efter sina motgångar åter ville egna sig åt
sitt förra yrke, föll det af sig själft, att den första, som han
bad om hjälp, var slottsfrun på Issogne, — och min far och
jag befunno oss sålunda åter på den stora väg, som leder
från Aosta ned till förstaden i Verrez.
Fastän jag var späd och outvecklad, hade jag dock,
med mina sexton år på nacken, både mod och kraft och en
brinnande längtan att uträtta något. — Det vackra vårvädret,
omgifningarnas tjusande skönhet, nyheten i detta företag;
min fars glada lynne, som hade återfått sin tro på lyckan,
sedan man uppmanat honom att åter egna sig åt sin älsk-
lingskonst, det stolta medvetande jag kände öfver att bidraga
till familjens uppehälle i en ålder, då man vanligen är dömd
att ligga den till last, — allt detta i förening gjorde, att jag
fann vägen kort och färden härlig.
Men framför allt följde mig och växte med hvarje steg
en ihållande bäfvan, som stundom sammandrog mitt hjärta
och som, när jag märkte den, kom mig att rodna och därpå
att blygas öfver min rodnad. Under de två förflutna åren
hade jag alldeles glömt bort grefvinnan di Challant, men nu,
då jag stod i begrepp att återse henne, kände jag en svärm
af tankar och minnen vakna till lif och dunkelt röra sig i
mitt inre. Hennes bild framstod så lefvande och mäktig för
min inre syn, att jag omöjligt kunde förjaga den, ty midt
i ett samtal, då jag tyckte mig vara långt ifrån att tänka på
henne, erfor jag plötsligt en känsla, som om hon hade kysst
mig på tinningen, och jag ryste ofrivilligt till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
