- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1887 /
631

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KONSTLITTERATUR. 631.

Bland reservationerna har jag i främsta rummet fäst mig vid
intendenten A. T. Gellerstedts vältaliga yrkande på en plats —
och en rymlig sådan — för de ämnen, som den fornnordiska
myten och hjältesagan erbjuda, för så vidt det icke skulle visa sig,
att de öfverstiga de -.konstnärliga krafter, som för närvarande stå
till buds. Visserligen är det storvulna något sällsynt i vår nutida
konst, inom hvilken tendenserna mot ett stillebensaktigt detaljerande
göra sig gällande äfven inom det som kallar sig historiemålning,
och visserligen är det lättare att arrangera en »Haupt- und Staats-
Action> med tillhjälp af porträttsamlingen på Gripsholm och k.
klädkammarens förråd än att frambesvärja fabelns inbillningsvärld
ur det förflutna, men å andra sidan borde icke häfdens minnes-
värda gestalter alldeles få skymma bort hvad folket själft i länge-
sedan lidna tider känt och diktat ur djupet af sitt hjärta, ty just
detta skulle väl ett nationalmuseum ömmast hägna. Om det fins
något ursprungligt svenskt eller åtminstone skandinaviskt, så skall
det sökas i vår fornåldriga sång och saga. Och om stafflimåleriets
öfverhandtagande gör den lyckade lösningen af därur hämtade
uppgifter oviss, så är detta icke tillräckligt skäl att också låta den
vara oförsökt.

Läsningen af alla de protokoll och utlåtanden, som fram-
kallats af frågans handläggning, har emellertid gjort mig tvehågsen
om, huruvida icke möjligen bästa sättet för frågans lösning vore
att åt en enda konstnär öfverlemna värfvet i dess helhet, utan att
binda honom vid någon annan plan än den, till hvilken han själf
kunde vara villig att utfästa sig. Nu hafva visserligen ett större
antal konstnärer redan inlemnat förslagsskisser till väggmålningar,
men man har anledning betvifla, att den af våra konstnärer, som
står uppgiften närmast, nämligen professor Julius Kronberg, i denna
täfling deltagit. Om nämnden, innan något definitivt beslut i frågan
fattas, ville förfråga sig hos hr Kronberg, huruvida han, vare sig
mot eller utan ersättning, skulle vilja utarbeta ett skisseradt förslag
till väggmålningar och han härvid erhölle full frihet med hänsyn
till de olika framställningarnas innehåll och sålunda, om han så
funne för godt, kunde tt. ex. utbyta det rent historiska framställ-
ningssättet mot ett symboliskt, skulle måhända en lyckligare lös-
ning af frågan vinnas än genom ett kategoriskt reglementerande
med hänsyn till ämnena torde vara möjligt. Vigtigare än att den
ene eller andre af våra konungar och stora män blir afbildad och
förhärligad synes mig vara, att målningarna komma att harmoniskt
inordna sig i arkitekturen såsom ett led i den samma, samt att de
besjälas af en genomgående grundtanke och blifva uttryck för en
enda skapande vilja.

& i;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 20:51:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1887/0645.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free