Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 M. GOLDSCHMIDT OCH THOMAS LANGE.
berättat om Simon Levis sista dagar och död. Goldschmidt
gjorde däremot föga lycka med sina dramatiska arbeten,
»Rabbien og Ridderen>, »I den anden Verden» och »En Ska-
vanla, af hvilka blott det sista stycket, tack vare det för-
tjänstfulla utförandet, någon längre tid höll sig på reper-
toaren. Orsaken till detta missöde var lätt att se. Liksom
Goldschmidt aldrig kunde skrifva en lyrisk dikt och öfver
hufvud taget knappast har rimmat ihop två rader en gång,
låg det egentligen dramatiska icke för hans diktkonst. Han
kunde nog finna ett dramatiskt motiv och gifva en god,
ofta ypperlig karaktärsteckning, men just den finhet, hvar-
med han sökte på psykologisk väg förklara dessa karak-
tärers förhållande till handlingen, gjorde denna tung och
klumpig. Det fattades därför den fart och det snabba fort-
skridande i handlingen, som är den egentliga nerven i dramat
och som hvarken den spirituela och lifliga dialogen eller
den ypperliga karaktärsteckningen kunde ersätta.
Hans egentliga område, det, på hvilket han obetingadt
var störst och på hvilket han kunde täfla med hela världens
prosaförfattare, var novellen. Goldschmidt var afgjordt mi-
niatyrmålare. Men i dessa små skizzer, hvilka ofta upptogo
blott ett par sidor, sällan mer än tre eller fyra ark, kunde
han inlägga en så stor rikedom på djupa tankar, skarp-
sinniga psykologiska iakttagelser och poetiska stämningar,
att mången annan skulle hafva användt hela band utan
att dock kunna uttrycka innehållet så klart. Goldschmidt
egde den beundransvärda förmågan att låta språket svepa
sig så fast och tätt omkring tanken, att det liksom smälte
tillsammans med denna till en oupplöslig enhet. Hvarje rad,
hvart ord passade så väl in i det hela, att det icke skulle
kunna tagas bort, utan att hela stycket blef meningslöst.
Läser man sådana märkvärdiga småsaker som >Avromche:
Nattergab, >Den flyvende Post> och »Bjergtagen>» I och II,
så har man bevis på, hvilken beundransvärd konstnär Gold-
schmidt var. Georg Brandes har berättat, huru han en gång
i sällskap med Goldschmidt besåg tafvelgalleriet, hvarvid de
stannat framför en af de holländska mästarnes små och ända
in i den minsta detalj utarbetade interiörer. »Detta är er
konst>, anmärkte Brandes. »Hur kan ni säga så», utbrast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
