Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 M. GOLDSCHMIDT OCH ’"HOMAS LANGE.
tro. Med en allt för öppen blick för framåtskridandet för
att känna sig tillfredsstäld med judendomens: stelnade former,
för mycket jude för att helt och hållet sluta sig till kristen-
domen, som på en gång drog honom till sig och stötte
honom bort, var han en allt för klar tänkare och ett för
"djupt sinne för att kunna hänge sig åt tom materialism eller
oklar panteism. Nemesisdyrkandet, tron på en allestädes
närvarande gudomlig makt, hvilken, efter att hafva skapat
världsalltet, också fortfar att vaka öfver att harmonien icke
lider något afbrott, att de eviga rättfärdighets- och jämvigts-
lagarna oupphörligen upprätthållas, så att brottet med obe-
veklig nödvändighet framkallar straff, blef Goldschmidts
religion. Riktigheten af denna lära ville han framför allt
bevisa, och det var hans fulla öfvertygelse, att denna lära i
själfva verket var kärnan i de första religionssystemen, såväl
i egypternas som i grekernas, samt att det var nemesistron,
som också skulle blifva framtidens religion. För att bevisa
detta, studerade han med ifver de försvunna folkslagens
mytologier och samlade af dessa allt, som stämde öfverens
med hans system. Detta framstälde han i sin bok, >Ne-
mesis»>, hvilken utkom som andra delen af hans »Livserin-
dringers. Det var för honom en stor och djup missräkning,
att detta hans religionsstiftande arbete blott mycket litet
slog an och blott väckte en högst obetydlig uppmärk-
samhet. Saken var, att Goldschmidt, oaktadt sina verkligen
omfattande kunskaper, icke hade ett spår af vetenskaplig
urskilningsförmåga. Hans »Nemesis>» var därför en märk-
värdig blandning af djupsinnigt fantasteri och verklig lär-
dom, af snillrika sammanställningar och nästan barnsliga
bevisföringar. Boken föll i all stillhet död till marken. Få
läste den och ännu färre förstodo den, och de, som
både läste och förstodo den, ryckte på axlarna åt den
samma, såsom ett verk, som ingalunda var sin författare
värdigt. För Goldschmidt innehöll likväl detta arbete lös-
ningen på alla lifvets gåtor, i tron på nemesis fann hans
sökande sinne ro, och med denna lära sysselsatte han sig
oafbrutet till sin sista stund. Man kunde hafva funnit det
naturligt nog, om Goldschmidt, strax då den Brandesska rö-
relsen i början af sjuttiotalet utbröt, hade slutit sig till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
