Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M. GOLDSCHMIDT OCH THOMAS LANGE. 3
träffar presten alldeles ensam. Denne är en sorgsen, all-
varlig man, och det dröjer ej länge innan han anförtrott
författaren orsaken till sin sorg. Han har nyligen förlorat
sitt enda barn, en ung flicka, hvilken bortryckts af en tä-
rande sjukdom. Trädet därute var just hennes älsklingsträd.
På ett beundransvärdt intagande sätt har nu Lange låtit de
båda personligheterna, trädets och den unga flickans, smälta
tillsammans, så att de blifva som en enda, och det hela
slutar i vemodiga, rörda, men dock dämpade och resig-
nerade ackord, som ovilkorligen inverka på och väcka gen-
klang hos läsaren. I denna lilla skizz, men också blott i
denna, höjer sig Thomas Lange upp till sidan af Goldschmidt,
men den skilnaden förefans dock alltid emellan dem, att den
senares konst var medveten och säker, visste hvad den ville
uträtta och därför aldrig felade, under det att Thomas Lange
ofta kom in på afvägar och blott stundtals, då han hade
haft lyckan att finna ett ämne, hvilket noggrant svarade mot
den grundstämning, som var den ensamt herskande i hans
poesi, kunde uppnå en sådan fullkomlighet.
Thomas Langes största och mest kända roman torde
väl »Aaen og Havet; vara. Det är här åter de två olika na-
turstämningarna, den lugnt framflytande ån och det bru-
sande, ombytliga hafvet, hvilka liksom kämpa om makten
i människans själ, och det finnes äfven mycket i denna bok.
som är fint utfördt och psykologiskt riktigt tänkt. Men bristen
i all Thomas Langes poesi, begränsningen af hans författare-
gåfvor, visa sig dock tydligt redan i denna roman. På
enstaka ställen i enstaka scener kan han öfverraska med
en djärf realism; i »Aaen og Havet> till exempel på det
ställe, där sonen blir vittne till moderns trolöshet, och likasä
på flere ställen i »En Kezrlighedshistorie>. Men i allmänhet
är den i Langes större romaner och ofta äfven i hans mindre
berättelser skildrade verkligheten märkvärdigt overklig. Icke
egentligen osann, men rubbad till sina dimensioner, så att
det obetydliga och triviala antager allt för oproportionerligt
stora former. Därtill kommer, att Lange, ehuru han var en
djupgående och fin psykolog, rent af saknade blick för
det jämna, okonstlade och hvardagliga. Han kan icke låta
en person tala, som han skulle göra i verkliga lifvet, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
