Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 DEN FÖRSTA FRANSKA REVOLUTIONEN.
läge, så framt den icke besitter en alldeles ovanlig jämvigt;
de hafva icke längre svårt för att narra sig själfva, att tro
staten hotad i deras personer, att uppställa som regel, att
allt är dem tillåtet, till och med massakern» (TZaine, II:
276, 7).
Dessa män, som satt sig ett så förhatligt eftermäle :
historien, de hade dock till största delen varit af begyn-
nelsen ämnade till något bättre. Hvad var det då, som
bragte dem in på den blodiga bana, där de togo allt hvad
de kunde taga från andra och själfva miste allt, till och med
hedern? Danton har gifvit förklaringen däraf. >»>Den gamla
styrelsen», sade han en dag till en kamrat, »begick ett
stort fel. Jag uppfostrades af den på en af friplatserna
i Collége Du Plessis. Jag uppfostrades där tillsammans med
förnäma herrar, som voro mina kamrater och lefde i för-
troligt umgänge med mig. När mina studier voro afslutade,
hade jag ingenting och var i misére, jag sökte en anställ-
ning. Den juridiska banan i Paris var oåtkomlig, och det
fordrades ansträngningar för att bli mottagen. Utan börd
eller beskydd kunde jag icke blifva militär. Kyrkan erbjöd
mig ingen utväg. Jag kunde icke köpa en syssla, då jag ej
hade ett öre. Mina gamla kamrater vände mig ryggen. Jag
förblef utan befattning, och det dröjde långa år innan jag
lyckades köpa en advokatsyssla i kungliga kansliet. Revolu-
tionen kom; jag och alla de, som liknade mig, kastade oss
in i den. DLancien régime tvang oss därtill genom att ge
oss en god uppfostran, utan att öppna någon utväg för våra
talanger.» Det sagda hade då för tiden sin tillämpning på
Robespierre, C. Desmoulins, Brissot, Vergniaud m. fl., och
aldrig har en skarpare varning för farorna af det litterära
proletariatet uttalats, än den som Danton redan för 100 år
sedan gaf i ofvanstående bekännelse. Måhända behöfva
äfven vi taga den åt oss i våra dagar och i vårt land, där
staten på samma sätt består en dyrbar uppfostran på en
mängd ynglingar, som sedermera sakna all användning därför.
sk . +
Sådana lärdomar är historien full af, om man blott ville
taga vara på dem. Men ingen historia är rikare därpå än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
