- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1888 /
65

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Toner.

Det har i vår tid blifvit modernt att tala illa om poesien,
ja, det fins till och med sådana, som mena, att den inom kort
kommer att själfdö som andra gamla öfverflödspersoner. —
Man Dbetraktar den som ett slags enkedrottning, som sitter
med för högt apanage. Staten har icke längre råd till dy-
lika utgifter för lyxpersoner, man kunde använda pengarna
bättre till underhåll för många nyttiga och nödvändiga in-
rättningar.

Ja, så är det! –

Emellertid är det icke många, som egentligen tydligt
göra sig reda för hvad de mena med denna poesi, till hvil-
ken de ha fattat ett sådant agg.

Några förstå med poesi endast verser, allt som rimmar.
Andra känna till och med poesien endast som dåliga verser,
hvaraf världen är så full, och så tro de sig hata poesien där-
för att de icke kunna tåla dåliga verser, de hederliga män-
niskorna!

Så finnas också sådana, som till poesi räkna det, som
icke hör till det dagliga brödet, och som vilja hafva allt det
afskaffadt, som icke kan räknas till detta dagliga bröd.

Dessa sista måste man svara, att de, om de också gjorde
till sitt lifs uppgift att utrota poesien, så skulle de icke
komma ett tuppfjät framåt. Hvarken de eller deras efter-
kommande skola någonsin kunna uträtta något mot poesien
i lifvet. Den allra tarfligaste potatisåker, det allra magraste
kålland har sina poetiska ögonblick, när himlen vill, när
solen, ljuset, dimmorna, luftens nyanser försköna dem.

Och det kan nu icke hjälpa att kalla detta slags poesi
en lögn, ty det är en lika stor verklighet som potatisåkern
själf. Poesien kommer att lefva så länge lifvet lefver.

Ny Sv. Tidskr. o:de årg. 5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 20 00:34:30 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1888/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free