Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 TONER.
somna in tyckte jag, att jag långt, långt borta hörde en
klang, — eller var det blott månstrålarna, som spelade
på väggen. Nej, nu steg den igen, den kom närmare,
närmare.
Det var två instrument som spelade.
Mandolinen uppstämde melodien, som den föredrog med
detta hoppande ljud, hvarmed de fina metallsträngarna klinga,
när de sättas i rörelse af plektern. Gitarren ackompanjerade
med stora ackord, som raska och fulltoniga rycktes från
strängarna af en öfvad hand. Båda de spelande sjöngo till
musiken, den ena i falsett, så att det lät som en ung flick-
röst, den andra sjöng understämman.
De gingo raskt. Man märkte det på klangen, som ha-
stigt steg från ett nästan ohörbart piano till klingande fyllig-
het under mitt fönster. Så aftog den igen, ljöd endast af-
brutet då och då, — och försvann i fjärran.
Jag mins icke den melodi, som drog förbi mig, så att
jag kan sjunga den, och dock har jag hela uttrycket af
den, klangen, rytmen så tydligt för mig, att jag aldrig skall
glömma den.
Den gick också i dur, liksom ljuset och luften omkring
den, och den uttryckte en underbart jublande, fläckfri lycka.
Den lät, som om kärleken själf var ute och vandrade och
gick sjungande med vingar på hälarna fram öfver månstrå-
larna för att stanna vid en dörr eller kanske för att icke
stanna, utan blott sväfva vidare i känslan af sin egen lycka.
Det var intet tomt hvardagsnöje, det var ingen vild,
passionerad glädje. Det var lyckan just så, som jag tänker
mig den, klar, rik, fulltonig och dock stilla som stjärnorna
där ute på natthimlen; en sådan lycka som man tycker al-
drig skulle kunna störas.
I dessa mjuka, gungande hastiga rytmer hörde jag hela
Italien.
Så ser landet ut, så är naturen och folket.
Det är de långsträckta, skönt formade linierna i Albaner-
bergen och Toskana’s höjder, som ligga i opalfärgade, milda
nyanser med de silfvergrå olivskogarna strömmande ned ut-
efter skuldrorna. Det är Medelhafvets böljor, som slå genom-
skinliga som luft mot de släta stenarna vid Sorrento’s kust,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
