Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TONER. 77
Människomassan, som böljade genom gatorna, stannade
oupphörligt för att beundra och jämföra.
Småpojkar sprungo omkring med packor af tryckta sän-
ger till salu, eller med famnen full af blommor, kransar och
palmgrenar, som den gifvande hade ämnat åt någon bestämd
officer eller soldat.
Himlen var blå, och solen strålade på de många tusen
röda flaggorna, på den oöfverskådliga massan af brokiga
blommor, svajande draperier och fladdrande band.
Då vi kommo upp i den våning, dit vi voro inbjudna,
voro rummen fulla af människor, fönstren stodo uppslagna,
och så många som kunde få plats hade trängt sig tillsam-
mans i öppningen. Men det kom alltjämt flere gäster, ty en
plats vid ett sådant fönster den dagen var eftersökt af många,
och vi proppade: oss ständigt allt tätare tillsammans. På
golfvet stodo stora korgar fulla af buketter och kransar,
massor af små dannebrogsflaggor och högar af visor, för-
fattade och tryckta till ära för segertåget.
Vi barn blefvo inklämda mellan de vuxna, med knäet
fullt af buketter för att vara tillreds att kasta ned när sol-
daterna kommo.
Jag mins icke nu hur länge vi väntade, eller hvilken tid
intåget började. Jag mins blott, att vi alla tyckte, att vi
väntade orimligt länge. — Det blef en större människosam-
ling på gatan och alla sade: »Se, nu komma de»
Man hörde rop eller musik på afstånd, och alla sträckte
fram hufvudena för att se, om något syntes till, — men det
tillfälliga stojet dog bort, och allt blef åter stum väntan.
Ändtligen, — ändtligen ljöd det långt borta. Först
var det blott ett otydligt, förvirradt larm, ett doft, genom-
trängande, utdraget ljud, som uppfylde hela luften.
Det var hurraropen. — Icke dessa korta, energiska
hurrarop, så som svenskar och norrmän ropa, utan de lång-
sträckta danska, som dragas ut i det oändliga på sista staf-
velsen, och därför öfvergå i hvarandra och aldrig sluta upp.
Det lät, som om hela luften fyldes af ett mångtusenstämmigt,
ihållande, oupphörligt hurrarop.
Så kom det afbrutna, smattrande ljudet af trumpeter
och dånande trumhvirflar, som åter öfverröstades af hurra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
