Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 SVENSK LYRIK.
Man har sagt, att Snoilskys poesi ej förmår röra. Häri vill
jag ej motsäga. Gränsen mellan det känsliga och det rörande är
så flytande, att det blefve att tvista om ett ord. Jag vill endast
anmärka det egendomliga i den hos vår kritik rådande benägen-
heten att med förkärlek uppehålla sig vid de egenskaper, som sak-
nas hos resp. författare, i stället för att taga verket sådant det är
till utgångspunkt för en undersökning och se till, huruvida det z sn
art är äkta och helgjutet.
Man har också sagt, att samlingen som helhet icke uppnår
sina föregångare. Äfven härutinnan vill jag vara medgörlig. Men
otacksam är i alla händelser den, som därför icke vet att skatta
hvad som bjudes.
+ ik
En på den rena lyrikens område väl förfaren författare, A. CU.
Bååth, har i Marit vallkulla försökt sig i den berättande dikten,
med användande af romansens och visans form och de tillfällen
denna lemnar till omväxling 1 stämningar och versslag.
Det högsvenska landskapets gråmulna himmel hvälfver sig öfver
dikten; den är till hela sitt skaplynne ingifven af detta landskap
:med dess brist på plastiska linier och starka färgeffekter, med det
känsliga ljusdunklet inne i granskogen, vinterdagarnas kyhga frisk-
het och de blånande fjärrsynernas melankoli.
Under de första åren af Karl XI:s regering drogs Dalarnes
folk med den hårdaste nöd. Landet var utsuget af långvariga krig,
och fogdar och herremän tärde på dess must. Men under det att
barkbrödet var allmogens dagliga kost, nådde dem hörsägner om
den prakt och glans, som rådde i adelsborgarna rundt omkring
dem. De fingo erfara, att det gafs ett lif i vällust och yppighet,
som ej blifvit deras lott, och på detta lif lekte dessa naturbarns
starka, naiva fantasi. Presterskapet, som såg religionens hufvud-
summa i en formalistisk dogmatik och som saknade de flesta förut-
sättningar för utöfvande af en väl behöflig själavård, hade alldeles
icke förstått att göra den lära, hvars förkunnare de voro, lefvande
1 sina åhörares hjärtan. Den allmänna uppfattningen var den, att
Gud var en sträng och fordrande herre, som förbjöd njutandet af
jordens lust och som oblidkeligt hämnades på människorna för
deras öfverträdelser. Konklusionen, att satan var nådig och vänsäll
mot människorna och mån om att bereda dem glädje och njut-
ningar, låg nära till hands. Under sådana inflytelser alstrades ett
af dessa hemlighetsfulla sjukdomsfrön, som stundom sprida en psy-
kisk epidemi i vida trakter. Den ene efter den andre trodde sig
hafva varit satans gäst och hos honom njutit rågan af lifvets glädje.
I sina vilda fantasier hetsades folket ytterligare af illsluga människor,
som förstodo att ställa sig som medlare mellan dem och den mörka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
