Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 LITTERATURBREF FRÅN NORGE.
att taga ett exempel, som skulle betrakta mannens ungdomsvän
med Alettes ögon och behandla deras vänskap såsom hon gjorde?
Detta är i och för sig blott en småsak. Men sådana småsaker är
det, som till stor del både förklara och bestämma ett förhållandes
karaktär. — Och dessutom, till och med om det medgifves, att
berättelsens gång är världens vanliga, är då resultatet i själfva
verket så bedröfligt, som Lie i slutet af sin bok synes vilja göra
det till? Naturligtvis kan det både tänkas och förekomma ideel-
lare samlif och högre lycka: och i synnerhet hade möjligheten
därtill stått öppen för dessa två, för hvilka betingelserna voro bättre
ordnade, än som faller på de flestas lott. Men — såsom de
gamle sade — gudarne se nu en gång med afund på de dödliges
lycka. Och det silfverbröllopspar, hvars Hf denna bok framlagt
för oss, det skulle säkerligen — trots allt — de flesta vara mera
böjda för att afundas än att beklaga. De ha ju lefvat sin unga
kärleks dröm och smakat dess sötma och skördat dess frukter.
Huru kunna de då klaga, om tjugufem år nött på glansen och
blekt minnena? Det är ju i grund och botten intet annat än na-
turens egen ordning, detta, att den erotiska känslan hos kvinnan
så småningom måste vika för moderskärleken, och att mannen,
1 hvilkens lif — för att tala med Byron — kärleken blott är en
episod, »a thing apart — att han, när makan blifvit funnen och
boet bygdt, söker sin uppgift i verksamheten utåt och hvilan vid
hemmets härd. »Det är nu i alla händelser», säger Mörk, >icke
annat än arbetet som är hållbart i längden för en man. Det gif-
ver innehåll åt ens dag.» Och hvem vill neka till, att han har
rätt — i alla händelser när man som han har någon att arbeta
för och åt hvilken man vid arbetsdagens slut kan efterlemna lönen
för dess möda.
Nej, skulle man draga någon varnande lärdom ur denna bok,
då blefve det väl snarare den, att det icke är lätt att tillsammans
lefva ett helt lif, när detta samlif skall vårdas så oupphörligt och
så intimt, som händelsen är i fråga om våra norska -— eller jag
kan väl säga: våra nordiska — äktenskap. I dem är det väl —
för att stanna vid den ofvan citerade bilden — större fara för att
kvarnstenarna skola slita ut hvarandra än att de skola »mala i tom-
ning». Ett sådant samlif förmår väl, när betingelserna i öfrigt
äro för handen, mäktigt bidraga till att skärpa energien och ut-
veckla karaktären; men den fara medför det onekligen, att det
kan skada personlighetens fria utveckling och tillbakahålla indivi-
den i dess växt. Det ligger något i det som Ibsen låter Nora säga
i »Et dukkehjem»>»: »Jag tror att jag först och främst är en människa.»
Man må emellertid härom tänka hvad man vill — och Lies
rent objektivt hållna skildring lägger icke något tvång på någons
tankar —, så tror jag i alla händelser icke, att någon skall kunna
läsa »Et samliv) utan att känna sig gripen af den milda människo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
