Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURBREF FRÅN NORGE. 187
predikoresor, under det förberedelserna egt rum; men på en vink
af söfverkaninen» Peder Pedersen skyndar han tillbaka till den af-
fälliga staden, öfverskådar den hotande ställningen och tager sina
mått och steg. Stilla men energiskt begynner han med sina »ka-
niners> hjälp att arbeta emot denna fest, som man dristat sig att
sätta i verket utan hans medverkan. Tidningarna, som förut för-
ordat den, slå nu om eller blifva moltysta; och ifrån predikstolen
dundrar pastorn vid morgongudstjänsten mot världens synd och
uselhet, så att tjänsteflickorna gingo omkring med förgråtna ögon
och »icke kunde begripa, huru det ännu kunde finnas människor,
som voro så förhärdade i sin syndasäkerhet, att de kunde tänka
på glädje och vällust, då Guds vrede var så lågande nära som i
dessa dagar.» Bankdirektör Christensen, hvars val till stortingsman
står på spel, sluter en skymflig förlikning med pastorn och ut-
träder tillika med amtmannen ur komitén; och rundtomkring verka
»kaninerna» flitigt i det fördolda — aflägsna den förra styrelsen
1 handtverksföreningen, öfvertala de svaga, och hota de genstridiga.
Så annonserar pastor Kruse, att han — i stället för den syndiga
midsommarfesten — skall hålla en uppbygglig fest i bönhuset. Och
dit vandra till slut både de påbredda ’smörgåsarna och de fylda
pappersstrutarna och hela staden; medan den ursprungliga fest-
komitén sitter tomhändt kvar; och »icke ens den modige kandidat
Holck hade längre lust att utmana stämningen och vända upp och
ned på staden.>
Det fins fart och glöd i denna berättelse — en indignationens
glöd, som har gifvit skildringen lif och stilen färg. Kompositionen
är också utmärkt. Denna glada folkfest, som slutar i ett bönmöte
— hvilken bitande satir innehåller det icke öfver uselheten och
hyckleriet och fegheten hos dessa människor, som låta kommen-
dera sig af en maktlysten prelat och dragas vid näsan af en skara
till hälften bigotta, till hälften kältringaktiga likbjudare! Och här
finnas friska, lifliga, naturliga skildringar, i synnerhet i bokens första
del, hvilka påminna om de ypperliga likartade scenerna i »Gar-
man & Worse». — Äfven i karakteristiken af Morten Kruse och
hans parti fins det ett öfverflöd af skarpa anmärkningar och kvicka
utfall, hvilka träffa både hårdt och säkert, — det visar sig bäst
däraf, att uttrycket »kaniner» redan blifvit ett stående politiskt skymf-
ord, icke blott i norska utan äfven i danska tidningar. — Likväl
är det just i denna karakteristik, som bokens svaghet ligger.
Till sitt hufvudinnehåll och hufvudändamål är nämligen »S:t
Hans’ fest> intet annat än en politisk stridsskrift af utpräglad per-
sonlig art — ett tack för sist från författaren för det sätt, hvarpå
han blifvit behandlad af ett visst politiskt parti i sitt fädernesland.
Omsatt i verklighetens språk heter den vestländska kuststaden
Stavanger och Morten Kruse med sina »kaniner» äro = Lars
Oftedahl och »Oftedölerne» eller den fraktion af vårt vänsterparti, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
