Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEO N. TOLSTOJ. 213
barndomen och ungdomen, med denna skarpa blick, som på
en gång klart fattar det yttre och tränger ned till tingens
och själarnas botten samt genomskådar dess hemligheter med
oförvillad tydlighet och blottar dem med oblidkelig och omut-
lig sanningskärlek. Sedan han tillbragt några vintrar i stora
världen, lemnade han hufvudstaden — man säger för att
undgå de litterära kotterierna, som ville bemäktiga sig honom
— och sedan han därpå omkring 1860 gift sig, drog han sig
tillbaka till sitt fädernegods i närheten af Tula, hvilket han
sedan knappast lemnat under de följande 27 åren. Det lär
vara från denna tid hans öfriga här upptagna arbeten stamma.
Sitt inre lif har han med sällspord uppriktighet gifvit oss i
sina skrifter; det är historien om en oaflåtligt och oförtröttadt
mot ett och samma mål arbetande tanke, som slutligen finner
ro i en religiös uppfattning, hvilken dock i grunden ej är
främmande ens för hans första skrifter, i hvilka den åtmin-
stone såsom ansatser och stämningar föreligger.
I sina arbeten Barndom och gossår samt Ungdom gifver
han på en gång en allmän psykologi öfver denna ålder och
sin egen speciela. Det är, som han vore tvänne personer, en
handlande och kännande, en annan som ständigt går vid sidan
af denna, blottande alla känslor, de flygtigaste såväl som de
djupaste, alla ingredienser i handlingsmotiven, små och stora,
goda och dåliga, allvarliga och narraktiga, som med veten-
skapsmannens orubbliga sanningskärlek vid hvarje ögonblick
ställer den psykologiska diagnosen fast och detta ej blott på
sig själf utan äfven på andra personer. Och denna själfbe-
traktelse, denna ständigt närvarande själfåskådning, icke glad
och förvånad öfver sitt eget märkliga jag liksom öfver en
märkvärdig sällsynt dyrbarhet, såsom romantikernas själfbe-
skådning var, utan blott vetgirigt studerande, allvarligt iakt-
tagande, lugnt vägande — den måste hafva varit honom
egendomlig redan i barndomen och förenad med en hardt
när underbar intuitiv observationsförmåga. Det vore honom
annars omöjligt att till den grad klart se in i barnets själ
och så slående teckna det med alla dess sidor, som han i
dessa skildringar gör.
Det finnes ingen hufvudhandling som uppbär dessa
skildringar; knappast ens sammanhänga de i tidsföljd; en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
