Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRAMATISK REVY. 239
gifter. Den är ju nästan löjlig, denna direktionens tro, att
man par Aasard kan kasta in mellan dussinkomedier och
tyska farser ett genialt och gediget arbete, tillhörande den
stora, förnäma konsten. Det är det samma som att klä en
landsstrykare i en gentlemans kläder, föra in honom i en
utsökt societet och säga till honom: »Var så god och var,
hvad ni skall synas vara.» Det går naturligtvis icke. Och
lika litet lyckas det dramatiska teaterns artister att för när-
varande spela det stora dramat. Men detta är icke egent-
ligen sujetternas fel; det är ledningens.
Och frågar man ledningen, svarar den: »Publiken vill
inte ha det annorlunda.» Det vet direktionen icke så noga,
då den icke mäktar pröfva publikens smak på fullt allvar;
det är ju icke nog med att göra ett och annat mer eller
mindre olämpligt försök under herr Hjertstedts talanglösa
ledning. Bjud publiken den stora konsten i dess mest full-
andade form och döm sedan om resultatet. Det har visat
sig, då Nya teatern gaf »Faust> och »Mäster Olof», att pu-
bliken icke höll sig borta, men det var också länge sedan
landets första talscen kunde ge det stora dramat på ett så
pass konstnärligt sätt. Och jag är fullt öfvertygad om,
att hade staten understödt gamle direktör Josephsons all-
varliga sträfvanden att lyfta och förädla smaken, hade Nya
teatern just nu, när den strider en förtviflans strid, stått som
en stödjepelare för vår inhemska dramatiska konst. Hos
Josephson fans kärleken och det ärliga sträfvandet — lät
vara att han ibland gjorde misstag —, och när han under-
stundom dagtingade med den dåliga smaken, var det icke
af slapphet, utan af nödtvång. Det är just den energiska
viljan att föra fram den verkligt goda dramatiska litteraturen,
man saknat hos den nuvarande kungliga teaterdirektionen —
hade den vågat kämpa, hvem vet, om den icke afgått med
seger. Som det nu är, kan den icke ens trösta sig med,
att »allt är förloradt utom äram.
LJ x
Dramatiska teaterns styrka var en gång den franska
komedien. Hvarje gång ett nytt stycke af Augier, Sardou
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
