Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 DRAMATISK REVY.
och annat af dessa fånerier har nu verkligen varit ytterst
uppsluppet och skrattretande, men för nöjet att se t. ex.
»Sabinskornas bortröfvande» jämte möjligen ett par tre andra
hade man oändligt gärna försakat alla de öfriga. Men när
man är teaterdirektör och sett genren göra lycka, är det
svårt att välja, och så har den tyska farsens osmakligt gri-
nande clownansigte termin efter termin triumferande hållit
sig kvar på våra scener. Det har blifvit olidligt i längden,
och det kan verkligen vara på tiden att låta det försvinna
och lemna plats för något bättre.
Vägen dit går naturligtvis genom att söka skapa oss en
egen lustspelsrepertoar, som gör importen obehöflig. Och
tvänne af våra yngre litterära krafter, herrar P. Staaff och
G. af Geijerstam, ha just denna säsong låtit oss börja hoppas
på en framtid för det svenska lustspelet.
Herr Staaff debuterade redan förra terminen med >En
sommarsaga> uppe på Söder. Den var qvick, frisk och
träffande naturlig i replikbehandlingen. Stycket gjorde
också glänsande lycka, synnerligast som en af våra teater-
anmälare alldeles ofrivilligt gaf »En sommarsaga»> den allra
styfvaste puff, ett stycke kan få: hela Stockholm skulle
se det.
Ett par månader senare gick herr Staaffs andra lustspel
»Sveas fana» öfver dramatiska teaterns tiljor. Pressen kände sig
stött öfver det sätt, hvarpå tidningsmän skildrades i stycket.
Man kan nu mycket väl förstå, att skandalpressen skulle
taga illa vid sig, men hvarför de aktningsvärda tidningarna
skulle göra sig identiska med de tvetydiga redaktörer, herr
Staaffs fantasi för fram på scenen i »Sveas fana», är mycket
svårt att förstå. Om någon vidare klokhet vittnade det it-
minstone icke att ta parti för sådana herrar som Fjellner och
Lindén. Dessa kunde just komma publiken att tro, att alla
tidningsmän äro af samma skrot och korn. Och lyckligtvis
ges det publicister, som äro värda allmänhetens fulla aktning
och sympati.
Emellertid stälde det förhållande, jag här ofvan vidrört,
stycket i en skef belysning; man ville påstå, att pjesens
framgång mest berodde af den tillfredsställelse publiken
erfor vid att se tidningsmän hudflängas. Det är att tro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
