Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 DRAMATISK REVY.
upp ur den dvala, i hvilken den nu fallit, en dvala, som
annars lätt kan bli den, som föregår döden.
RF &
ok
Om kamp är lif, så har Nya teatern detta spelår lefvat
rikare än någonsin. Man har spelat på lott, arbetat solida-
riskt, arbetat af alla krafter, förlorat insatsen och börjat på
nytt. Det ena programmet har följt tätt på det andra —
lustspel och dramer i brokig växling. Det rent litterära in-
tresset har denna teater naturligtvis hvarken kunnat eller ens
behöft tillgodose, men då måste man i alla fall hålla de
ledande männen räkning för, att de togo upp på spellistan
Strindbergs geniala stycke »Fadrem». Ty genialt, storslaget,
utan motstycke i vår litteratur, verkar det som ett plötsligt
dödsskri i en mörk höstnatt. Man lyssnar, stel af fasa,
och långt efter sedan dagen grytt ljuder det ännu i ens
öron.
Hvilket hemskt patos besjälar icke detta trista drama!
För mig, som icke tror på ett kommande lif, var barnet
mitt lif efter detta. Det var min evighetstanke och kanske
den enda, som har någon motsvarighet i verkligheten. Tar
du bort den, så är mitt lif afklippt.»
»Jag har arbetat och slafvat för dig, ditt barn, din mor,
dina tjänare; jag har offrat bana och befordran, jag har
undergått tortyr, piskning, sömnlöshet, oro för er existens,
så att mina hår grånat; allt för att du skulle få det nöjet
att lefva bekymmerslöst och när du åldrades njuta om igen
tillvaron i ditt barn. Allt har jag fördragit, utan klagan,
därför att jag trodde mig vara far till detta barn.»
Hvilken man, som älskat, tillbedt och trott, förstår icke
denne fars vilda förtviflan, kan icke fatta, att han går ut af
sig själf, pinas till döds af misstanken, att detta barn, hans
ljusa evighetstanke, är en lögn.
Man har gjort det inkastet, att de handlande personerna
i »Fadren» icke äro lefvande varelser af kött och blod, utan
endast abstraktioner. Det kan till viss grad vara rätt, men
i så fall bevisar det endast storheten af Strindbergs talang,
glöden, kraften, öfvertygelsen i hans känsla, att han kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
