Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276 LEO N. TOLSTOJ.
och fysiska konstitution under denna märkliga epok af dess
historia, verket blir ett stort nationelt epos, en Iliad och
Odyssé på samma gäng.
Men det är mer än en tidsålders historia. Såsom män-
niskorna i hufvudsak alltid äro hvarandra lika och Tolstoj ej
gör ett enda penseldrag, som ej bär verklighetens omedel-
bara prägel och slår genom sin handgripliga såväl yttre som
inre sanning, så kan det, frånsedt tid och land och ett och
annat specielt men oväsentligt hithörande drag, och de
kända historiska data och namnen, lika väl vara en skildring
från våra dagar; och såsom mänskligheten ledes af samma la-
gar, så har »Krig och fred» ett universelt intresse liksom Shake-
spears dramer. Har Tolstoj förut liksom andra författare blott
skildrat moment ur lifvet, vill han här liksom gripa det i hela
dess omfång. Därför mötas här åter, med skilda färger men
ändå igenkänliga, tankar, händelser, personligheter ur såväl
hans föregående som äfven efterföljande produktion: i scenerna
ur familjelifvet igenkänner man drag ur »Barndom> och »Ung-
dom>, om Katja erinras man genom furst Andreas äktenskap
och genom epilogens familjeinteriörer, den unge husarofficern
från »Två generationer» återkallas genom Nikolai Rostov, och
krigsscenerna med deras officerare och manskap äro stundom
som tagna ur Sebastopol. Natachas olyckliga sammanträffande
"med Anatol Kuragin är sedan ’så att säga fortsatt i Anna
Karenina, bonden Karavajevs berättelse för sina :medfångar
möter man utförd af författaren själf i »Jagten efter lyckan;
och jämförelserna skulle kunna mångfaldigas. Visserligen icke
så att förstå, som skulle Tolstoj upprepa sig själf; därtill gör
han sig aldrig skyldig: det är blott att såsom i en brännpunkt
här samlas alla de sidor af lifvet han kan omfatta för att gifva
en skildring af lifvet i hela dess mångfald.
Och detta brokiga, skiftande lif, hvem är det som leder
det? Hvem styr de stora händelsernas gång? Är det kej-
sarne, diplomaterna, härförarne, deras förstånd som uttänker
planerna, deras vilja som sätter dem i verket? Och hvem
leder den enskilda människans öden? Är det hennes planer
och hennes vilja? Intet af allt detta. Förståndet kan hålla sina
rådslag och göra upp sina planer, viljan kan pröfva på att
utföra dem efter inbillad fri själfbestämning, planerna äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
