- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1888 /
302

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

302 DRAMATISK KONST.

Hos oss kan man icke på allvar tala om någon instruk-
tion. Eller skall med instruktion menas några lösryckta råd
då och då af personer, hvilkas dramatiska forntid ligger
skyld i ett hälsosamt dunkel? Eller är det konservatoriets
elevskola, som skall vidmakthålla traditionen? Hur kan detta
vara möjligt med lärarekrafter af den art där finnas? En all-
sidig tradition kan ej tänkas utan representanter för samt-
liga dess olika faser. När »en komisk gubbe» tar »en komisk
gumma» i hand, möjligen stödda af en operasångerska, som
representerar forna tiders pretiösa operaplastik, hur kan då
resultatet bli annat än — tragiskt?

Hvilka frukter bär denna elevskola? Det är ju så —
det har ju gått så långt —, att när en debuterande dam
här om året uppträdde på dramatiska teatern, så komplimen-
terades hon särskildt därför, att hon undgått elevskolan och
dess »sätt att tala». |

Det saknas lif, natur, förmåga af illusion, detta det vig-
tigaste den dramatiska konstens kraf, hos representanterna
för dessa undervisningsresultat. Felet ligger icke helt och
hållet på lärarnes sida, det erkänner jag väl. Men å andra si-
dan — hvarför söka upparbeta subjekt, som endast med hjälp af
största öfverseende kunna anses lämpliga för idkande af dra-
matisk konst. Ty det är ju om konst, det är fråga, låtom
oss icke glömma det, icke om ett handtverk, som man lär
sig på så och så många timmar, eller en yrkeskurs, som
tarfvar så och så mänga lektioner. Det kan icke vara me-
ningen med en konservatorii-elevskola att tjäna som rykt-
ningsanstalt åt statister och komparser.

I det vi öfvergå till en annan sida af saken, låtom oss
fråga: hur många af våra dramatiska utmärkheter ha bildat
skola? Många äro utan tvifvel de, som ha egt förmåga
härtill) men hur många ha gjort det?

Naturligtvis kan det ej falla mig in att bestrida den dra-
matiska celebritetens rätt att efter ett arbetsamt och ärorikt
konstnärslif, fyldt af mödor och lagrar, i lugn och ro njuta
sitt ofum. Otium cum dignitate! Dock vågar jag fastslå,
att denna värdighet, som ingen bestrider, skulle bli mång-
faldigt större och mera lysande, om den inkräktade något
på hvilan, där den utan fara kan få göra det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 20 00:34:30 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1888/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free