Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312 DRAMATISK KONST.
gjort Antoinette till den solstråle, som för kontrastverkans
skull så väl behöfts i grefve de Biserolles lysande, men sorg-
liga hem.
En roll, där ett älskvärdt och friskt humör är den räd-
dande ängeln, finnes i »Sveas fana», där fru Hartmans per-
sonliga egenskaper bilda en välgörande motvigt mot den
unga flickan Gerdas tämligen overkliga och banala karaktär.
En ung flicka, som pikerar sig af att ha intresse för litteratur,
»reformer, framsteg, ny luft> som tror sig arbeta därför i en
bulevardtidning, utgifven af obekanta storheter, men som
genast öfverger »reformer, framsteg, ny luft», då hon blir stucken
öfver personligheter, som angå henne. Detta är onekligen
ett stort fel, att den lilla reformkvinnan förargas öfver sådant
och ej öfver saker, där hon själf är ojäfvig. Detta förtar
mycket af beviskraften. Hon blir nu ett ganska trivialt lit-
terärt fruntimmer, som endast man icke rör vid henne själf ’
(»Svarta Fias> novell) eller hennes hemligt älskade (den gu-
domlige »radikalen på annat sätt) gladt svär Sveas fana.
Visserligen förvånar hon sig litet öfver infamierna öfver en ’
professor, hvars nekrolog endast väntar på gubbens afsom-
nande, men detta är dock ingenting mot hvad som händer, ’
då lilla fröken upptäckt de rysliga omständigheterna, att hon
är afritad i en novell, som skall med hennes benägna bi- .
träde (som korrekturläserska) in i den utmärkta tidningen, .
eller att Aenxnes doktor i en lång ramsa blir alldeles horribelt :
tilltygad. Hur hon då håller ett långt sjungfrutab för den :
förkrossade redaktionen, så mycket ord hon finner på, hon
talar som en bok, hvilken frispråkig indignation, hvilken
rinnande och brinnande vrede! Man finner en viss öfver-
ensstämmelse mellan hennes taktik och »realisten i sin prydno»,
den måttfullt radikale doktorn, som också i samma art håller
ett långt, altereradt tal i crescendo, slutande med en ganska
knepig applådsorti. Ja, dessa tal innehålla mycket sant och
rätt, men de göra icke afsedd verkan — jag menar nu ej på
den förstockade bofredaktionen — utan på åskådarne, som
ej kunna glömma, kvem som talar och Avarför hon eller han
talar. Poussetten var för antipatisk: det lilla älskade »jaget>
och dess intressen. Karakteristiken i stycket bidrar mindre
till dess framgång än den lediga dialogen och den naturliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
