Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRAMATISK KONST. 315
Montaltas effektfulla roll, som redan i det yttre så väl pas-
sade honom. Haltningen — hos honom naturlig —, det
blixtrande ögonspelet, som här tar så stort rum och däri
han var ouppnådd mästare, de mystiska orakelliknande re-
plikerna. Var haltningen ren natur, så var däremot påfve-
hållningen ett verk af den största — och mest ansträngande,
ehuru ej synbart ansträngda — konst. Man tänkte ej på,
om han var lång eller kort för resten, när han i sista scenen
kastade kryckan och rätade ut sig, man häpnade öfver den
andliga höghet och glans, hvarmed den genialiske konstnären
förstod öfvergjuta gestalten som med en strålande nimbus.
Det var för öfrigt på underlaget af ett skarpsinnigt kalky-
lerande en lefvande ton, en entusiasm och illusion i Torslows
spel, som man icke får skåda annat än hos den dramatiska
konstens furstar.
Denna roll gafs nu med mycken förtjänst af herr Ranf2z,
hvars yttre var för rollen särdeles förmånligt.
I öfrigt höjde sig ej många till medelmåttans nivå. Herr
Lundberg i Gustaf Kinmanssons gamla roll bör också ursäktas.
om han ej såsom sin föregångare kan sätta sig in i den
något bombastiska grannlåt, hvarmed förr i världen alltid
il primo amoroso eroico skulle styras ut, lika oeftergifligt
som värjan, ädelmodet, militäryrket, modet, kärleken och —
månskenet. Till månskenet hör naturligtvis älskarinnan. Hon
måste vara skön, glödande, varm, naiv och välklädd. Den
skådespelerska, som på Nya teatern fått sig rollen anförtrodd,
var ej lämplig i dessa hänseenden. Hon är kanske lyckad
i moderna uppgifter, romantiken förstår hon sig uppenbart
ej på. Hon var utom sin roll hela skådespelet igenom och
tedde sig mycket utklädd. Jämförelsevis lyckades herr Lund-
berg bättre än fröken Lundquist att sätta sig in i styckets
ton. Annars brukar man alltid säga, att damerna ha lättare
för att sätta sig in i romantiska situationer. — Fru Littmark,
den bästa fru Wahlström i »Hittebarnet> jag sett, kunde väl
vara en bra grefvinna på samma gång, men det var en
mångsidighet, som ej slog väl ut. Det var rutineradt teater-
spel emellertid. Likaså herr Warberg i en mindre antikverad
roll. Uppsättningen var tidstrogen, men såg ut att ha varit
med redan på 40-talet. Det hade nog varit bra, om mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
