Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346 EN KÄRLEKSHISTORIA.
naiva saker, som man möjligen skulle kunnat vänta af en
ung, alldeles oerfaren flicka, men som i hennes mun — ty
hon var dock åtskilligt öfver de trettio — förvånade honom
så, att han var tveksam, huruvida det icke var tillgjordhet.
Det var dock något uppriktigt och omedvetet i hennes sätt
att säga dem, som tycktes honom tala däremot. Då de
skildes åt, sade hon i den något bortskämda och anspråks-
fulla ton, som stött honom vid deras första sammanträffande:
— Kom i morgon och prata litet med mig igen!
Vare sig nu, att han redan hunnit vänja sig vid den,
eller att det smickrande i själfva anhållan förtog obehaget,
säkert är, att han återkom äfven de följande dagarna, och
förtroligheten dem emellan stod snart på ganska säkra fötter.
Han trodde icke, att han hyste afgjord sympati för henne;
hon drog honom till sig och intresserade honom genom sin
naturlighet och sin olikhet med flertalet kvinnor han förut
träffat, men det var något kallt och — ja, nästan dödt hos
henne, som stötte honom tillbaka; han erfor stundom under
samtalet med henne samma obehag, som då man spelar på
ett främmande piano och kommer att slå an en ton, som
icke låter. Det var toner, som hon alldeles saknade, och
hur klangfulla än de andra kunde vara, verkade dock detta
störande på harmonien och gjorde honom plötsligt alldeles
likgiltig för henne.
I det hela intresserade hon honom dock och upptog
ofta Hans tankar, ehuruväl det icke fans ett spår af varmare
känsla däri, åtminstone icke vetbart för honom själf. Han
hade hela tiden alldeles klart för sig, att hon var »åtskilligt
öfver de trettio».
Denna sammanvaro räckte en fyra, fem dagar, men så
tröttnade han eller det kom andra intressen emellan, och en
hel vecka förgick, utan att han satte sin fot i trädgården.
Då råkade han en dag gubben Ritter ute och blef fast
för honom. Han måste underkasta sig ett långt politiskt
samtal, under hvilket gubben afbördade sig allt det, som
han gått och samlat på under mellantiden, men som Bruce
denna dag var vid ett särdeles godt lynne, höll han god
min hela tiden, hvilket hade till följd att gubben, då de
skildes åt, var ytterligt vänskaplig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
