- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1888 /
357

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN KÄRLEKSHISTORIA. 357

— Hvarför gråter du? — frågade han sakta, sedan hennes
snyftningar upphört.

Hon tog bort handen från ansigtet och såg på honom
med trötta, förgråtna ögon.

— Därför att jag är så gammal! — svarade hon med
trött, entonig stämma.

Han skakade på hufvudet.

— Jag älskar dig! — svarade han.

Hon skakade äfven hon på hufvudet och sade med samma
ton som förut:

– Det kan aldrig bli något mera!

Han grep hårdare om hennes hand.

— Jo, jag älskar dig, hör du, jag älskar dig!

Men han undvek att se på henne, rädd för uttrycket i
sina ögon.

— Se på mig — sade hon — du är ärlig —, och säg mig
om det kan bli något mera?

Hon fattade om hans hufvud med sina händer och vände
hans ansigte upp mot sig. Han såg på henne med ett sorgset
leende.

— Ser du — sade hon —, det kan inte bli något mera
än hvad det är nu, men det är nog, — nog för mig! Gå nu,
-—- och tack!

Han reste sig långsamt upp, såg ännu en gång frågande
på henne, men det tycktes honom att allt var klart, att han
icke kunde handla på annat sätt, och han gick långsamt ifrån
henne.

Hon såg efter honom med ångestfulla blickar, men då
han en gång vände sig om, såg hon hastigt ner. Då hon
åter lyfte ögonen, var han borta.

Den följande dagen gjorde Bruce sin afskedsvisit hos
Ritters. Gubben var mycket bedröfvad öfver att han måste
resa så tvärt, men gumman var en smula sträf. Han frågade
efter Louise, — hon var klen denna dag och kunde icke lemna
sitt rum. Men då han gick, lemnade gumman honom ett
bref från henne; det innehöll det sönderrifna porträttet, åter
hopfästadt, men annars intet.

I många år stod minnet af henne lefvande framför honom,
och så länge hade allt annat icke mera samma intresse för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 20 00:34:30 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1888/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free