Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376 LEO N. TOLSTOJ.
dessa arbeten ej hafva det konstnärliga intresse som förfat-
tarens föregående, hafva de så mycket större psykologiskt
och kulturhistoriskt. De bära i omsägningar, bristande sam-
manslutning och stilens tyngd vittne om den själskamp, hvarur
de utgått, men den fullständiga uppriktighet och ärlighet,
hvarmed Tolstoj här lägger sitt eget själslif i öppen dag,
göra hans bekännelser, oaktadt detta, så gripande och fängs-
lande som trots någon diktad berättelse, och stundom får
hans stil en sådan glöd och sådan kraft, att man tycker
sig se hans ögon glänsa i tårar, hans händer vrida sig i för-
tviflan och höra hans stämma vibrera i skiftande tonfall.
Hade Luther biktat för oss hvad som rörde sig inom honom,
då han i den tysta munkcellen eller på Wartburgs slott
kämpade sin kamp, skulle detta helt visst vara ett af de för-
nämsta »mänskliga dokument vi ega. Vi skulle däri helt
säkert hafva ett motstycke till Tolstojs >»Bekännelser», ehuru
kampens utgång leder till olika resultat.
Oss, som följt Tolstojs själshistoria genom hans författar-
skap, lära dock dessa bekännelser i själfva verket ingenting
nytt härom. Det bekräftar blott hvad vi däruti funnit och
gifver det starkare belysning. Han har hittills gått vid sidan
af lifsfrågan, sökande att i sina diktade personer lösa den,
nu ställer den sig med ens inför honom och fordrar i en
ton, som ej tillåter någon undflykt, ett bestämdt svar. Han
har gått framåt alltjämt med ögonen fästa på sfinxen, sökande
att tyda dess gåta; nu står han inför den, blickande in i
dess fruktansvärda anlete och har blott valet: svaret eller
lifvet. Dö kan han icke, innan han känner svaret, och svara
kan han icke. Han biktar sitt andliga lifs hela historia, men
däri är intet annat än vanitas vanitatum — tills han slutligen
finner en utväg, ett nytt — eller kanhända ett mycket gam-
malt — svar, som räddar honom och som han tror skall
frälsa äfven öfriga människor.
Han skildrar först, huru han redan vid sexton års ålder
förlorade sin barndomstro. Han har ej kunnat finna, att den
kyrkliga trosläran har någon som hälst beröring med lifvet.
och lyx» samt »Till kvinnan». Samma förhållande är med Worin besteht mein
Glaube aus dem russischen Manuskript iibersetzt von Sophie Behr. Leipzig,
Verlag von Duncker & Humblot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
