Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386 LEO N. TOLSTOJ.
Jag skall icke inlåta mig på någon som hälst kritik af
vare sig Tolstojs religiösa uppfattning eller det däraf här-
flytande bedömandet af kulturens olika sidor. Min uppgift
här är blott att teckna hans personlighet och utvecklingsgång.
Och vi kunna konstatera, att hans utveckling hit är konsekvent.
Hans tvifvel på kulturens värde och värdet af det lif, denna
betingar, är lika gammalt som hans författarskap, och det är
hans allt beherskande etiska intresse som är den våg, på
hvilken han väger detta lif och dess betingelser och finner
dem för lätta. Men hittills har han ansett, att människan
själf ingenting kan göra för att göra lifvet bättre, ty hon vet
icke hvad hon skall göra, — att lifvet styres af en hemlig,
gåtfull makt, i hvars hand människan är en lekboll. Nu
däremot kommer han genom den själskris han genomgått
till en helt motsatt uppfattning. Han tviflar icke mer, han
är säker på att det mesta af kulturen är ett ondt, han vet
hvad människan skall göra för att frigöra sig från det onda,
och han är varmt öfvertygad både att hon kan och att hon
skall göra detta, då hon vunnit den sanna insigten. Den
hemliga gåtfulla makten, som synes beherska lifvet, är det
onda, men den kan brytas och öfvervinnas, om den mötes
med andra vapen än sina egna. |
IX.
Tillämpningen af sin nya åskådning har nu Tolstoj vidare
utvecklat i åtskilliga skrifter. Den rör dels kulturens mate-
riela sida, dels dess andliga — eller med andra ord dels den
sociala frågan, dels vetenskapens och konstens betydelse.
Den sociala frågan behandlas i Hvad är att göra? Tolstoj
skildrar här, huru han lärt känna nöden och eländet i Moskva.
Han har först vid den Ljäpinska nattasylen för husvilla sett
detta elände i all dess gräslighet, skaror af halfnakna, trasiga,
förfrusna, uthungrade, smutsiga, ofta berusade människor af
alla åldrar och kön. Därefter går han hem, uppför sin matt-
belagda trappa, in i sin vackra väl ombonade våning och
äter sin middag bestående af fem rätter mat, uppassad af
två lakejer i svarta frackar och med hvita halsdukar och
handskar. »Och jag kände med hela min varelse vid åtanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
