Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN EN BORTGÅNGEN. 449
är skrifven enkom för fröken Björkegren, och henne får man
väl aldrig se i den, då är det svårt för alla parter att säga,
hur pass klang det kan vara i den dukaten. Nåja, när man
har otur, så rycker man på axlarna och kastar sig öfver ett
nytt arbete (ej dramatiskt), i stället för att gå och för-
arga sig.
Utopierna! voro glänsande på sina ställen. Tänk på
rosorna i ryssens trädgård! Och allt det ni påpekade! Och
början af den första berättelsen; den är slående sann, Claire
(är det så hon heter?) och hennes båda mostrar. Sant, sant,
sant! Och studentsammankomsten — ypperlig. Jag är icke
Strindbergianare, men jag beundrar Strindberg. — — — —
Hörby d. 25 okt. 85.
Se här har ni belätet. Det kunde inte bli bättre, fast
jag bad fotografen göra mig »saa lidt grim som muligt>», och
jag. misstänker att han förskönat betydligt. Minen är inte
min egen, säga de. Det rår jag inte för. Fotografen stod
där och upprepade sitt »ikke saa streng»>» i alla tonarter, tills
jag måste skratta åt honom, och så skulle jag försöka se
beskedlig ut, men det lär vara mot min natur. — — — —
Böcker 1 sociala frågor? säger ni. — — Har slagit i mig
allt möjligt: Platon, Nordau, Spencer, Bebel. Jag tror, att
man lär mest af lefvande lifvet. Det har jag gjort. Gripa
in i tingen — — agitera, slitas hit och dit, komma i kon-
flikter och reda sig ut ur dem. Slänga sig in i lifvet utan
den ringaste fruktan, vara med hvar det fins något i gör-
ningen, hugga emot hur som hälst, men aldrig komma ur
strömfåran, aldrig stå stilla, utan medan man skenbart gör
det: jag menar arbetar i sträck, som man stundom måste
göra för att hinna undan. Där har ni mitt recept. Böcker?
Ack, herre Gud! hvad lär man väl af dem? Döda teorier,
som man inte vet, om de äro hållbara. Allt hvad originalitet
man eger och kan få, den suger man ut ur verkligheten, den
smälter och renar man inom sitt eget jag, under smärta eller
njutning. Vanliga romaner äro rent ett syndastraff; jag form-
! Strindbergs då nyligen utkomna »Utopier i verkligheten».
Ny Sv. Tidskr. g:de årg. 31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
