Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CREMONESAREN.
SI
Filippo.
Ja visst.
Men alltse’n jag er fars beslut förkunnas hörde
Och visste hvad det var, som täflingskampen rörde,
Alltsedan denna stund har allt mitt mod jag mist
Att tala om mig själf —- förlåt mig, signorina!
Giannina.
Min fader älskar mig, och aldrig nännes han
Åt slumpen anförtro att skaffa mig en man; .
Så kall och liknöjd är han ej för sin Giannina.
Guldkedja, mästarrang och mästarbref — välan,
Om dem må täfla fritt hvem hälst som vill och kan,
Och — om jag ej tar fel, så blifva de nog dina.
Filippo.
Hur så?
Giannina.
Du har ju gjort ett mästerstycke, som
Af allas täflingsprof lär vara det förnämsta.
Filippo.
Na, hvilket det nu blir, det bästa eller sämsta,
Det kommer på ett ut — hvem bryr sig väl därom?
Giannina.
Jag känner många, jag, som dig sin vänskap gifva.
Jag själf är en —
Filippo.
Jrörlåt en stackars puckelrygg!
Man synes misstänksam, fast endast man är skygg.
Jag retligare är än någon sensitiva.
Jag ryggar undan strax, om någon närmar sig,
Och tror att han mot mig har något ondt i sinnet.
Förlåt, Giannina!
Giannina.
Jag skall lägga det på minnet. (vill gå.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
