Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CREMONESAREN. 515
Filippo.
Ni älskar — Sandro?
Giannina (med låg röst).
Ja.
Filippo.
Nu gick mitt hopp i kvaf.
Giannina.
Han var ej utan hopp att kunna vinna seger,
Vår framtid emot oss i ljusa färger log,
Men nu se’n dig jag hört, så inser jag det nog,
Att inga anspråk han på segerpriset eger.
O, hvad jag lider! Dock — det fins ej bitterhet
Uti min sorg — den, som skall segerpalmen bära,
Det är ju en, som står mig nästan lika nära,
Det är ju du, min vän! Du har förtjänat det.
Men jag kan ändå ej — förlåt mig! (Gråter häftigt.)
Filippo.
Ack, signora,
Jag lider, äfven jag -—
Giannina (med ansträngning).
Jag glömde mig igen,
Jag bar mig illa åt — hur kunde jag dig såra
Med min förtviflan — dig, min stackars sjuke vän,
Som endast har din konst? Men den bör nog dig vara.
Nu är jag glad igen. Jag vill ej gråta mer.
Jag skall bli Sandros brud — därmed har ingen fara —
Och du en stor konstnär. Du ser ju, att jag ler —
Jag sväljer tårarna — jag vill det och jag bör det —
Nu ler jag — (brister ut i gråt).
Ack, förlåt, förlåt! Jag rår ej för det!
(Går hastigt ut.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
