Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ERIK GUSTAF GEIJER. 527
endast haft att i det stora hela följa den breda kungsväg,
som Geijer öppnat inom den svenska häfden. Och därför
kan hvarje svensk med något mått af bildning, äfven om
han ej själf vet det, äfven om han icke läst ett ord af Geijer,
dock anses såsom en Geijers lärjunge.
Men denna reaktion mot »upplysningenm» var dock äfven
i viss mån oberättigad. Mänskligheten har att tacka det
adertonde århundradets upplysning för några af sina för-
nämsta landvinningar, för jämlikhets- och frihetsideerna. Och
när vi döma det adertonde århundradets upplysning för det
den saknat blick för det organiska i samhällslifvet, må vi
ihågkomma, att hvad som förorsakat detta, det var i väsentlig
mån, att de organiska bildningarna i det gamla samhället
voro föråldrade och hade blifvit en olycka för folken i stället
för en fördel. Därför gick sida vid sida med reaktionen mot
upplysningen en sträfvan att tillgodogöra sig dennas be-
rättigade frukter, en sträfvan att bortskaffa de föråldrade
institutioner, som ännu kvarstodo i det europeiska samhället.
Denna sträfvan har efter det år, under hvilket den syntes
vinna seger, ofta plägat kallas 1848 års liberalism. I mycket
bar den tecken af sitt ursprung. Den delade uti många
hänseenden sin moder upplysningens abstrakta och atomi-
stiska uppfattning af samhället, och därför uppstod ock med
nödvändighet en motsats mellan liberalismen och den mera
historiska nyss skildrade uppfattningen, en motsats, som till
stor del sammanfaller med den strid mellan de liberala och
de konservativa, som här i Sverige egde rum under 1820-,
1830- och 1840-talen. Då nu Geijer var den förnämste måls-
mannen för den historiska uppfattningen, var det naturligt,
att han inom det konservativa partiet blef räknad såsom
en af dettas stödjepelare.
Men Erik Gustaf Geijer var för stor för att kunna in-
mönstras under någon partifana. Må vara, att de konservativa
i åtskilligt hade skäl till sin motvilja mot de liberalas sträf-
vanden, denna motvilja hade dock stundom sitt ursprung i
ett borneradt fasthängande vid det bestående, blott därför
att det var bestående; må så vara, att det icke var med
orätt, som de beskylde liberalismen för atomistisk och abs-
trakt uppfattning; de gjorde sig själfva skyldiga till att hålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
