Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
536 «GUSTAF II ADOLF OCH GUSTAFADOLFSFÖRENINGARNA.
gjuter den med olja och tager så med en gudstjänstlig hand-
ling landet i besittning.
Blef nu månne, då det sedermera gälde den israelitiska
folkkaraktärens daning och folkets framtida mission bland
världens nationer, det landet och de heliga band, som fäste
Israel därvid, utan betydelse? Förvisso icke. Israel har mer
än en gång varit landsflyktigt, men den mäktiga dragningen
till det älskade, heliga landet har under bittra pröfvotider
alltjämt varit en lefvande profetia i folkets hjärta om stun-
dande upprättelse. Så då det en gång slaget i träldom brände
sten till Egyptens pyramider, så då det i stum sorg hängde
sina harpor i pilträden vid älfvarna i Babel, så än i dag di
det utan en torfva, som det kan kalla sin egen, irrande kring
jorden, dock på en bestämd dag i hvarje vecka där nere i
Jerusalem i gestalten af några böjda Abrahamsättlingar lutar
hufvudet mot de vittrade ruinerna af den gamla stadsmuren
och begråter Davids fallna rike. Bandet mellan Abrahams
ras och det af Herren gifna landet har icke kunnat slitas;
det är än i dag en borgen för uppfyllelsen af den nytesta
mentliga profetia, enligt hvilken det förspridda Israel skal
lefva upp igen, komma tillbaka till Kanaan, inträda såsom
förstlingen bland folken och på den helgade marken vid Be-
tel se den förklarade synen: himlastegen i gestalten af män:
niskones son, Israels misskände Messias, öfver hvilken Guds
änglar sväfva upp och neder. Det folk, som så behåller kär
leken till landet, som Herren gifvit, dör icke.
Och detta gäller icke allenast Israel, den folkliga urtypen,
det gäller hvarje folk; det gäller äfven oss. Detta stycke
jord, som vi kalla vårt fosterland, — landet här uppe i Norden
med sitt afskilda läge, skyddadt mot polens isiga vindar af
furbevuxna berg och högresta fjällar, sänkande sig sakta ned
mot Östersjöns blånande famn, landet med de härdande,
rimfrostklädda vinterdagarna och med en sommar så vän och
så skön, att solen ej kan taga sitt öga därifrån om natten —
detta land är oss af Gud gifvet. Det är den degel, i hvilken
han velat utdana vår folkande. Förstode vi blott rätt hans
mening, vi skulle just här förnimma fläktandet af änglavingar
öfver våra hufvuden; vi skulle utbrista med den forntida
patriarken: huru heligt är icke detta rum! Den dag vie)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
