Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF II ADOLF OCH GUSTAFADOLFSFÖRENINGARNA. 543
den förreformatoriska kyrkan, delvis mer än vi och kanske
mer än önskligt varit, så lider hon på samma gång af en
motsvarande brist i sin bekännelse, hvarigenom hon så att
säga förlorat jämvigtspunkten, oscillerar mellan romanism och
reformert rationalism och hotar på så sätt ständigt att sönder-
falla. Här åter togo konservatism och framsteg såväl i läro-
som författningsutveckling mera jämna steg. Sålunda är t.
ex. att beakta, att kyrkoförbättringen i Sverige alls icke in-
fördes under benämningen »luthersk> reformation eller evange-
lisk-luthersk kyrka. Tvärtom inlade man gång på gång under
den pågående kyrkoförnyelsen en gensaga mot denna upp-
fattning. Detta omdöpande af vår kyrka efter en människas
namn, hvarigenom hon åtminstone fick skenet af att uppgifva
sina anspråk på att vara den sant katolska kyrkan, kom
först senare till. För vår del tro vi ej, att däruti låg någon
vinst. Ingen vördar Luther högre än vi, men just därför är
det vår oförgripliga tanke, att han själf skulle betraktat det
som en blodig oförrätt, om han vetat, att en gång hans namn
skulle i motsats till namnet den katolska eller allmänneliga
tjäna till betecknande af en kristen kyrka. Tager det sig
icke lätt nog ut, som om man därmed satt sektstämpeln på
henne? Lida vi ej följderna däraf ännu i dag, då från både
motståndares och medhållares sida Luthers privatmeningar på
olika stadier af hans religiösa utveckling gång på gång fram-
hållas snart sagdt såsom för oss bindande dogmer.
Ett annat icke mindre betecknande drag, som visar huru
mån man vid den svenska reformationen yar att bibehålla den
kyrkliga kontinuiteten, är bevarandet af den apostoliska suc-
cessionen och episkopatet. Utan att behöfva tillskrifva den
apostoliska successionen någon magisk inverkan eller i allmän-
het tillerkänna den någon öfverdrifven betydelse, må väl er-
kännas, att denna i den presterliga vigningen under bön och
handpåläggning från apostlarnes dagar fortlöpande kedja,
hvilken Gustaf Vasa åt vår kyrka visste att bibehålla, då han
lät viga wåra första protestantiska biskopar af romerska så-
dana, ligger en vacker och vördnadsbjudande historisk tradi-
tion, väl egnad att häfda den nya kyrkoutvecklingens histo-
riska Sam band med fornkyrkan, äfvensom att vår kyrka i
episkopate t, till motvigt mot den protestantismen städse ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
