Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
556 GIOSUÉ CARDUCCI.
tinp besjunger helgon på ett sätt, som förmodligen ej kan
väcka någon allvarligare opposition äfven hos den strängaste
katolik. Hans republikanska åsigter äro återigen synnerligen
utpräglade i denna samling, och hans sympatier härutinnan
framträda vid flera tillfällen såsom t. ex. i hans praktfulla
ode till den fiorentinske tragikern Niccolini.
I sin nästa diktsamling »Levia Gravia» utvecklade Car-
ducci ytterligare sitt arkaiserande ideal; men hvad som i
denna samling i synnerhet tilldragit sig allmän uppmärksam-
het, är hans så mycket omtvistade hymn till Satan, »Inno
a Satan&», som dock redan förut varit synlig i form af
broschyr. ! Det var vid detta tillfälle, som Carducci första
gången uppträdde under psevdonymen Enotrio Romano,
under hvilken hans flesta dikter sedermera blifvit tryckta.
I hymnen till Satan uppställer han »la forza vindice della
ragione» såsom utvecklingens egentliga princip. Det är den
lifgifvande kraft, som ligger i tviflet och i dess eviga opposi-
tion mot det bestående, som han här vill besjunga. Satan
är den samme som Lucifer, ljusbringaren; han har upptändt
vetgirighet i människosinnet och därigenom nedlagt ett frö
till tankens oändliga utveckling. Emellertid kan det svår-
ligen nekas, att skalden gifvit ett väl vidsträckt omfång åt
den princip, han velat förhärliga. Allt hvad som är honom
behagligt göres här till Satan; allt annat till Jehovah eller
det beståendes gud. Således blifva Kristus, Wicleff, Luther
och Huss alla Satan; men knappast synas mig dessa kunna
tagas såsom representanter för tviflets och negationens makt
här i världen. Hvad han velat säga förefaller därför icke så
litet dunkelt. Då jag dessutom åtminstone för min del finner
dikten till större delen mer retoriskt grann än poetisk till
sin stämning, kan jag icke räkna detta hans arbete, oaktadt
det uppseende, som det onekligen väckt, till hans mest be-
tydande alster.
Bland moderna skalder tyckes Heine på Carduccis ut-
veckling hafva utöfvat ett ganska djupgående inflytande.
Synnerligast visar sig detta i vissa drastiska bilder och ut
! Satana di Enotrio Romano, Italia, anno MMDCXVIII dalla fondazione
di Roma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
