Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIOSUÉ CARDUCCI. 573
Jaufré Rudels död.
En bris öfver böljorna susar
i rodnande morgon fram;
och cypriska skumvågen brusar
kring korsfararns bugtiga stam;
men sjuk emot relingen böjer
sig fursten af Blaia, Rudel,
och spanande blickar han höjer
mot Tripolis gamla kastell.
Mot stranden af Asien ljuder
den ryktbare diktarens sång:
»I fjärran mig kärleken bjuder
att söka, o älskade, dig.>
I jämnbredd med seglarens gång
en flaxande isfågel följer,
och solen sig sörjande döljer,
i skyarna sveper hon sig.
Men fartyget kastar sitt ankar;
snart landsatt en väpnare står.
Han vandrar i sorgliga tankar,
mot slottet på höjden han går,
och slöjor i svart äro spända
kring skölden, som dyster han bär.
Han skyndar allt mer! — »Melisenda
af Tripolis, säg, hvar hon är?»
»Till eder med budskap jag länder,
ett budskap om kärlek jag har,
ett budskap om död eder sänder
min herre, Giaufredo Rudel.
Fast osedd af honom ni var,
besjöng han och älskade eder!
Han kommer och dör, och han beder
få bringa sitt sista farväl!»
Då syntes hon grubblande dröja,
ej blicken från svennen hon tog;
men plötsligt sin kolsvarta slöja
kring tindrande ögonen drog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
