Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
608 LEGENDEN OM KRISHNA OCH BRAHMANISMENS UPPRINNELSE.
skall du döda tjuren och krossa ormens hufvud. Son af
Mahadeva, vet, att du och jag äro ett i honom! Sök, sök
och sök beständigt.»
Och den gamle sträckte sina händer ut till välsignelse.
Därefter vände han sig om och gick några steg under de
höga cedrarna i riktning mot Himavat. I en hast tycktes
det Krishna, att hans majestätiska gestalt blef genomskinlig
och därefter liksom fladdrade och försvann i tindrande spetsar
af ljus. !
Då Krishna nedsteg från berget Meru, syntes han såsom
förvandlad. En ny kraft strålade ut ur hela hans varelse.
Han samlade sina följeslagare och sade till dem: »Låtom oss
gå och bekämpa tjurarna och ormarna; låtom oss gå och
försvara de gode och nedslå de onde.» Med bågen i han-
den och svärdet vid sidan ströfvade Krishna och hans följe-
slagare, förvandlade från herdar till krigare, genom skogarna
och kämpade med vilddjuren. Ur djupet af skogarna hörde
man hyenors, schakalers och tigrars tjutande, blandadt med
de unga männens segerrop öfver de nedgjorda vilddjuren.
Krishna dödade eller kufvade lejonen; han bekrigade konun-
garne och befriade de undertryckta folken. Men sorgsen var
han dock i djupet af sitt hjärta. Detta hjärta hade blott en
djup, underbar och outtalad längtan, den att återfinna sin
moder och att återse den höge, undransvärde gamle. Han
mindes väl hans ord: >»Lofvade han mig icke, att jag skulle
återse honom, då jag sönderkrossat ormens hufvud? Sade
han mig icke, att jag skulle återfinna min moder hos ho-
nom, som icke förändras? Han hade nu både kämpat,
segrat och dödat; men hvarken den höge gamle eller sin
strålande moder hade han återsett. En dag hörde han talas
om Kalayeni, ormkonungen, och han fick lust att strida med
det fruktansvärdaste af hans odjur i den svarte trollkarlens
egen närvaro. Man berättade, att detta djur, dresseradt af
Kalayeni, redan hade uppslukat hundradetals människor och
att dess blick isade af fruktan de allra modigaste. Ur djupet
af Kalis mörka tempel såg Krishna på Kalayenis kallelse en
| ! Det är i Indien en fast tro, att de stora asketerna kunna gifva sig
till känna i synlig gestalt på afstånd, under det att deras kroppar äro för-
sjunkna i en kataleptisk sömn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
