Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6ÖI12 LEGENDEN OM KRISHNA OCH BRAHMANISMENS UPPRINNELSE.
som kan se in i dig själf. Jag älskar eder båda. Men huru
skulle jag kunna gifta mig med er, då mitt hjärta skulle dela
sig er emellan?»
»Ah! Han kommer aldrig att älska», sade Sarasvati för-
tretad.
»Jag skall endast älska med den eviga kärleken.»
»Och hvad fordras det för att du skall älska så?» sade
Nichdali med ömhet.
Krishna hade stigit upp, och hans ögon flammade.
För att jag skall älska med den eviga kärleken, så
måste dagens ljus slockna, ljungelden slå ned i mitt hjärta
och min själ fly ifrån mig in i himmelens djup.> Under det
han talade, tyckte de unga flickorna att han växte en fot i
höjden. Plötsligt betogos de af fruktan för honom och åter-
vände hem med tårar. Krishna gick ensam till berget Meru.
Följande natt samlade sig Gopis till sina lekar, men fåfängt
väntade de sin mästare. Han hade försvunnit och lemnat
dem kvar blott en bild, ett doft af sitt väsen i de heliga
sångerna och danserna.
IV. Invigningen.
Emellertid hade konung Kansa, sedan han erfarit, att
hans syster vistats bland anakoreterna, utan att han kunnat
upptäcka henne, tagit sig för att förfölja dessa såsom vilda
djur. De måste då taga sin tillflykt till den aflägsnaste och
vildaste delen af skogen. Men då begaf sig deras öfver-
hufvud, den gamle Vasichta, ehuru hundraårig, åstad för att
tala med Maduras konung. Med förvåning sågo vakterna en
blind gubbe, förd af en gasell, som han ledde i band, visa
sig vid palatsets portar. Intagna af vördnad för denne Riski.
läto de honom passera. WVasichta närmade sig den tron, på
hvilken Kansa satt med Nysumba vid sin sida, och sade till
honom: »Kansa, konung af Madura, ve dig, son af tjuren,
du som förföljer enslingarne i den heliga skogen! Ve dig,
ormens dotter, du som uppblåser hatet i hans sinne! Straf-
fets dag nalkas för eder. Vet, att Devakis son lefver. Han
skall komma och, skyddad af ett ogenomträngligt fjällpansar,
jaga dig från din tron. Härefter, darren och lefven i fruk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
