Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
624 LEGENDEN OM KRISHNA OCH BRAHMANISMENS UPPRINNELSE.
intagande bilder om försakelse och uppoffring: »Såsom jorden
uppbär den, som trampar henne med sina fötter och som
med plogen upprifver hennes sköte, så skola vi gifva godt
för ondt. — Den ärlige mannen skall falla under de ondas
hugg såsom sandalträdet, hvilket, då det nedhugges, ger sin
vällukt åt yxan, för hvilket det faller.> Dä de halflärda, de
misstrogna eller de högmodiga begärde att han skulle för-
klara för dem Guds natur, svarade han med sådana tankar
som dessa: »Människans vetande är fåfänglighet; alla hennes
goda verk äro skenbara, om hon icke vet att hänföra dem
till Gud. — Den som andeligen och af hjärtat är ödmjuk,
han är älskad af Gud, och han behöfver då intet annat.
Endast det oändliga och rymden kan fatta det oändliga;
endast Gud kan fatta Gud.
Detta var icke det enda nya han lärde. Han underhöll
och hänförde mängden i synnerhet genom det som han sade
om den lefvande Guden, om Vishnu. Han lärde, att världens
herre redan mer än en gång hade förkroppsligat sig bland
människorna. Han hade framträdt efter hvartannat i de sju
Rishis, i Vyasa och i Vasichta. Han skulle ännu uppenbara
sig. Men det behagade, efter hvad Krishna sade, Vishnu
att stundom tala genom de ringas, genom en tiggares, genom
en ångerfull kvinnas, genom ett barns mun. Han omtalade
för folket liknelsen om den fattige fiskaren Durga, som under
ett tamarindträd hade påträffat ett litet barn, som var nära
att dö af hunger. Den gode Durga, som trycktes af fattig-
dom och hade en talrik familj, som han ej visste huru han
skulle kunna lifnära, greps af medlidande med det lilla bar-
net och tog det hem med sig. Då solen sedan gått ned,
och månen steg upp öfver Ganges, då familjen redan läst
sin aftonbön, sade det lilla barnet med sakta röst: »Katakas
frukt renar vattnet; så rena de goda gerningarna själen.
Tag dina nät, Durga, din båt flyter på Ganges.» Durga
kastade ut sina nät, och de sjönko under en mängd af fiskar.
Barnet hade försvunnit. Så, sade Krishna, då människan
glömmer sitt eget elände för andras, uppenbarar sig Vishnu
och gör henne lycklig i hjärtat. Med sådana exempel pre-
dikade Krishna Vishnus tillbedjande. Alla voro förundrade
öfver att känna Gud så nära hjärtat, då Devakis son talade.
- — Én 2 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
