Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 ERNST AHLGREN.
Ä Zetterschöld.
Ah?
Fru Ramberg.
Jag har läst era dikter.
Almquist.
Aj! Där gaf ni honom nådestöten. Ni har verkligen
utvecklat er.
Zetterschöld.
Mina obetydliga dikter...
Fru Ramberg.
Jag tycker om dem. Det fins ungdom i er lyrik. Det
är så sällsynt nu för tiden —
Almquist.
Tack! Det var till mig! Det är synd, att jag inte skall
ha tid att försvara mig. Jag måste gå.
Fru Ramberg.
Redan? Nå tack för besöket i alla fall, fast det var kort.
Almquist.
Jag hoppas min väns blir desto längre. (Bugar sig och går.)
Zetterschöld.
Ni tycker kanske det är allt för djärft af mig att inkräkta
på er hvilotid, men ... Ja, jag såg er första gången i går,
som Julia! Nå — jag vill inte tala om det. Det-skulle taga
sig ut som smicker, och ni måste vara utledsen på det, ni
som har hela Stockholm för era fötter.
Fru Ramberg.
Ni behöfver ingenting säga. Att ni ansett det mödan
värdt att söka upp mig är ju i och för sig smickrande nog.
Zetterschöld.
Jag drogs hit af något som var starkare än jag, starkare
än alla förnuftsgrunder; det var ett så våldsamt begär att se
er, att tala med er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
