Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 ERNST AHLGREN.
Fru Ramberg.
Den frågan vill jag knappt besvara. Den låter så banal,
och svaret skulle uttrycka så litet. Jag vill endast säga, att
det fins inte en handling i mitt lif, inte en växling i mitt
sinne, som jag söker ljuga bort för honom — kälkborgaren,
som ni kalla honom. Och jag har aldrig ett ögonblick känt
frestelse att bli några veckors tidsfördrif för en annan.
Zetterschöld.
Jag förstår er, Julia. (Reser sig) Men det är på minnet
af det andra, ni spelar?
Fru Ramberg (reser sig också).
Nej. Sådant gör en människa gammal. Jag spelar på
det, som håller mig ung.
Zetterschöld.
Och det är?
Fru Ramberg (knappast hörbart).
Det skulle ni inte kunna förstå. (Under repliken slås dörren
upp, och tre barn komma instormande, hållande hvarandra i bakskörten.)
Barnen.
Mamma! Mamma! P-o-o-o-h, — — tåget kommer.
(De göra en sväng kring rummet.)
Den minste.
Vill du med, mamma?
Fru Ramberg.
Tack — inte nu. Kan inte tåget stanna? Här är sta-
tionen. (Drar fram en näsduk och efterliknar en stationssignal.)
Den mäinste.
P-0o-o-o-o-h. (Barnen skocka sig kring modern och betrakta den
främmande.) |
Fru Ramberg (tar den minste upp i sina
armar). Till Zetterschöld.
Ni kan inte tänka er, hur det käns att komma hem från
teatern — pappgrannlåter, utanlexor, småskandaler och kotteri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
