Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 ÅKE W:SON MUNTHE.
bron afprofvades och ställningarna togos bort under folkets
ändlösa jubel.»
Med katedralen till närmaste mål gåfvo vi oss åter i
väg uppåt staden, in i labyrinten af trånga, ödsliga gator,
härs och tvärs, upp och ned, och Gud vet hur Don Pedro
hittade vägen. Men han gick framåt med stormsteg, och
fast jag kunnat svära på, att vi då och då, efter en liten
omväg, helt oförmodadt befunno oss på precis samma ställe,
där vi varit tio minuter förut, låtsade han om ingenting och
inte jag häller, ehuru jag uppriktigt sagdt började frukta,
att vi omsider skulle komma tillbaka till Sankt Martins bro.
Ändtligen kommo vi då in på gator med något mera Hf,
där Don Pedro synbarligen var bättre hemmastadd, och så
saktade han med ens farten:
»Här ha vi katedralen!»
»Katedralen ?»
Jag såg blott en lång grå murvägg utefter den trånga
gatan, där vi just svängt in. I själfva verket ligger den
väldiga byggnaden alldeles inklämd mellan smala gator och
är delvis till och med hopbygd med de omgifvande husen.
Blott tornfasaden öppnar sig fritt mot ett litet torg; men vi
hade kommit från en annan sida.
Vi kommo in i den vackra korsgången med grönska
och blomsterprakt i solsken mellan götiska pelarbågar inåt
och freskomålningar på väggarna ikring. Och så genom en
gammal portal af sirade spetsbågsknippen, naggade och
nötta på sidorna, ett par trappsteg ned.... Åh! Från de
trånga gatorna därutanför var det, som hade jag trädt in
på ett stort torg, och det häpna ögat tappade bort sig bland
dagrar och skuggor, bland färger och marmorglans, bland
väldiga pelare och höga skepp utan slut, där ett dämpadt
ljus, brutet genom de stora götiska fönstrens färggnistrande
glas, dallrade i underliga, obeskrifliga nyanser. Atmosfären
var mättad af stillhet och osynlig rökelsedoft, osynlig som
bönerna från de nedhukade gestalter, som knäböjde här och
hvar, vid pelare och kapeller, framför krucifixer och helgon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
