- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1889 /
62

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

62 EDVARD LIDFORSS.

embarkera passagerarne från Colon till Panamå; väntsal och per-
rong komma ej i fråga; man bryr sig ej ens om att köpa biljett,
det låter sig göra lika väl under full gång. Midt igenom den lif-
liga folkmassan, som trafikerar Colons pulsåder, banar tåget sig
väg. En lågmäld hvissling från ångpipan eller ett tillrop från
lokomotivföraren kommer den täta kretsen kring ett roulette- eller
biribi-bord i ett af gathörnen att maka åt sig jämnt så mycket,
att lokomotivet har rum att passera, och så lemna vi helt gemyt-
ligt Colon för att öfver en lång bro, som förefaller helt provisorisk,
beträda isthmen och därmed det amerikanska fastlandet just på
den punkt, där traditionen vill veta att Columbus för första gång-
en satte sin fot på den nya kontinenten.» Lika primitivt går det
till under fortsättningen af resan. »Det finnes inga stationsföre-
ståndare eller andra bolagets ämbetsmän vid de särskilda statio-
nerna, utan den som vill följa med trainen får själf gifva tecken
med semafor (om sådan finnes) eller med viftning, och tåget stan-
nar genast. Skulle någon passagerare vägra att betala eller ej kunna
erlägga biljettpriset, stannar tåget och den vederbörande får stiga af
och till fots söka hinna målet för sin resa.» Äfven en sådan pas-
sagerare torde dock ej vara allt för mycket att beklaga, ty färden
är en af de skönaste i världen, och vägens hela längd ej mera än
71 kilometer, således icke fullt 7 svenska mil eller på sin höjd
tre dagsresor i sakta mak. På järnväg tager resan naturligtvis
endast 2—4 timmar, men den betalas af transito-folk, d. v. s. så-
dana som på resan till eller från Europa och de Förenade sta-
terna blott en gång passera isthmen, med den fabulösa summan af
25 dollars, medan för nejdens inbyggare priset inskränker sig till
N,—1 dollar för färderna mellan de båda ändpunkterna eller någon
af mellanstationerna.

Efter någon tids vistelse i Panamå med utflykter i trakten
företog herr Bovallius sin första stora exkursion, som gälde den i
yttre delen af Panamåbugten belägna Perlas-arkipelagen. Därifrån
togs kosan längs kusten upp till Costa Rica, som ransakades i alla
riktningar, först på vestsidan, så inne i höglandet, och till sist på
ostkusten; härunder fogade det sig så lyckligt, att han fick upp-
maning från Costa Ricas biskop d:r Thiel att medfölja denne på
en missionsfärd i Talamanca, ett område föga kändt i geografiskt
och etnografiskt afseende och aldrig förut besökt af någon zoolog
eller botanist. Man kan tänka sig, hvilket fynd för en intresserad
naturforskare! Efter återkomsten från ’Talamanca och någon tids
därpå följande vistelse vid San Juan-flodens delta och hos Mosquito-
kustens indianer drog herr Bovallius den nämnda floden uppföre
till Nicaragua-sjön, som undersöktes på samma noggranna vis som
förut Perlas-arkipelagen, så att knappt en ö eller holme torde
finnas, den han lemnat outforskad. terfärden skedde på kanot
utför San Juan ned till Atlantiska hafvets kust, och efter ett längre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 20 03:12:19 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1889/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free