Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MELLAN NEAPEL OCH ROM. 89
lighetens förbrödring, på egendomens lika fördelning och
personlighetens själfständighet, som nu sysselsätta vårt år-
hundrade. Det är frågor, som ha dykt upp liksom ur jorden
och bränna människorna under fötterna.»
Jaså, de ha plötsligt uppstigit ur jorden», sade mannen
från Romagna. >»Jag trodde annars, att de voro gamla som
kristendomen. Det är den, som först har lärt människorna,
att en kung och en tiggare äro lika inför Gud, och det är
den, som har befalt oss, att den, som har två kjortlar, skall
dela med åt den, som ingen har.»
Presten nickade ifrigt med hufvudet, men officeren in-
vände:
»Det kan ju hända, att det redan fans frön till sådana
saker i den kristna religionen, men humanismen, humanis-
men, min herre, det är något helt annat. Den lär oss att
ha aktning också för människor af olika tänkesätt och att
själfva stå ensamma som den, som skall ansvara för sina
handlingar utan hänsyn till påfve eller prester.»
Oaktadt sitt mindre humana uppförande mot den stackars
unge presten, uttalade dock löjtnanten dessa satser med
eftertryck genom sina sammanbitna tänder, mellan hvilka
han höll en ny cigarett, medan han energiskt drog eld på
en tändsticka.
Romagnaren hade krupit längre upp i sitt hörn och
dragit kappan tätare omkring sig. Det hade blifvit mörkt,
och en plötslig kyla sänkte sig öfver jorden.
Ni minnes kanske», sade han från sitt hörn, »att kristen-
domen befaller oss att förlåta vår nästa, icke sju, men sjuttio
gånger sju — det vill säga i det oändliga, och hvad det
personliga ansvaret angår, så har Kristus hvarken visat oss
till någon påfve eller kyrka, utan till Gud och vårt eget
samvete.»
Jag hör, att ni är en filosof», sade löjtnanten, som nu
hade fått eld på cigaretten och också omsorgsfullt drog
upp sin kappa kring halsen. >»Jag har inte sett så djupt i
sakerna. Jag ser massor af prester med broderade mäss-
skjortor, fanor och ljus, och hör en rad vagnar med bal-
klädda damer komma dundrande, tam! tam! tam!, och så
säger man mig, att detta är den heliga religionen, som man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
