Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ll
BREF TILL — 117
I.
I januari 1889.
Godt nytt år, och tack för i fjor! Ett underligt år har
gått till ända. Många äro de mörka fläckar, som vanprydt
dess fysionomi, och bland de mörkaste är det sorgliga slut,
ett rikt och starkt författarlif själft sökt!
Också har denna hennes sista handling, likasom hela
hennes utveckling och verksamhet, blifvit uttydd och för-
klarad af åtskilliga af våra unga författare, hvilka alla tillhört
hennes nära vänkrets. Men har den bild, de frammanat, varit
ojämn och vacklande i konturen, så har hennes senaste
arbete ”»Moderm icke hjälpt att göra den fastare och jämnare,
utan kommer det mig att åter och åter undra, hvem hon
varit och hvad hon velat.
I viss mån motsäga denna bok och hennes uttydare
hvad hon själf i tidigare arbeten gifvit oss. Har det månne
varit denna motsägelse mellan hvad hon teoretiskt kallade
högt och stort, och praktiskt såg vara lågt och själfsvåldigt,
som vållade den stora splittringen i hennes sinne? Var hon
väl en af dessa, hvilkas uppfattning genom själfva sin ideali-
tet misstar sig på och tillegnar sig naturalismens och materia-
lismens åsigter; dessa, som på sin plats i yttersta högern
tangera yttersta vänstern?! >Naturen är ren», säger hon, >»allt
det lastbara är onatur.> En idealistisk sats, men som också
kan läggas i naturalismens mun.
Att Ernst Ahlgren såsom författare var en karaktär,
därom ha vi alla varit ense. Men hon var det endast i den
mån jag får antaga, att hon blifvit missförstådd och miss-
tydd af sina partivänner. Allt hvad hon satt sitt namn
under, allt hvad hon själf visat mig vara hennes lifs mål
motsäger icke, att hennes sträfvan varit full af sedlig kraft
och hög vilja. Men jag kan icke säga det samma om hennes
uttydares bemödanden. Med julkalendern »Svea» och »Mo-
dern» i handen stannar jag åter häpen inför detta smärtans
lif och denna förtviflans död.
»Reaktionär blir jag aldrig i själ och hjärta», skrifver hon
till G. af G., »och fru Marianne är icke reaktionär. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
