- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1889 /
119

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BREF TILL —- [19

sökte och fann sympati — denna för en författare oumbär-
liga sporre — i oppositionens läger. Men trots allt detta
har hennes diktning ända till »Modern» varit naturligt (ej
kristligt) sund och stark och burit löfte om en rik framtid.
Med allvar och kärlek har hon upptagit mänskliga svagheter
och lidanden och sträfvat till en så objektiv rättvisa, som
på det hela kan öfvas i blindo, där vid lag icke obetydligt
påminnande om George Eliot. Revolutionär kan hon nog
ha förefallit ibland, men ej af odygd eller på grund af egna
oförrätter, utan på grund af hela sin själs tendens till sanning
och rätt. Onödigt djärf i sin stil ibland, var hon aldrig fri-
vol eller cynisk; åtminstone aldrig frivolt cynisk, och det
är just härutinnan, som hennes senaste arbete »>Modern»
skiljer sig från hennes föregående arbeten.

Jag vill säga dig, att det intresserat mig mycket, men
ej tillfredsstält mig. De inledande kapitlen fängsla och lofva
mycket. Uppslaget att låta modern och sonen, först sedan
denne redan är man. göra bekantskap, hvarigenom hon
mera blir en kamrat och vän till honom än en mor med
anspråk på vördnad och förtroende, intresserar. Men alla
figurerna förefalla mer eller mindre tillhöra Boh&me-världen,
och det tror jag icke vara meningen, utan ger detta åt
teckningen en frivol karaktär, som gör att den oaktadt sitt
förfärliga allvar icke går hem. Och förhållandet mellan de
unga är på en gång så slappt och så cyniskt, att det gör
ett vidrigt intryck och ovilkorligen röjer, att det är en man-
lig hand, som fört pennan. Och det är icke det enda fallet,
där detta röjer sig.

G. af G. förklarar visserligen, att Ernst Ahlgren var »>den
kvinna, som mer än någon annan sett fördomsfritt på för-
hållandet mellan könem. Men jag undrar dock, om någon
mor i världen kan med sådant öfverseende, för att icke
säga lättsinne, bemöta sin sons förtroenden om dennes s. k.
kärleksförbindelser, som denna »Modern> gör. En sådan
fördomsfrihet är icke ett mål att sträfva efter, tycker jag.
Och ingenstädes har jag förut i E. A:s arbeten funnit någon
tendens att gilla eller »fördomsfritt; bedöma en »kärleks-
förbindelse» utan kärlek.

Ännu mindre i mångtal.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 20 03:12:19 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1889/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free