Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 ERNST MEYER.
sluter sig till Atterboms uppfattning af Thorild, utan går ännu ett
steg längre i beundran för denne författare.
Då vi nämna Atterbom och Ljunggren såsom förf:s föregångare,
så sker det, emedan han — såsom helt naturligt är — begagnat
deras arbeten såsom material, men alldeles icke för att jämföra
hans arbete med deras. Detta vore helt enkelt den största orätt-
visa mot honom. »»Allt måste», för att begagna Thorilds ord,
»dömas efter sin grad och sin art», och herr Fåhrai bok gör icke
anspråk på att vara ett vetenskapligt arbete, som efter långt och
mödosamt arbete i bibliotek och arkiver framkommit för att med
nya och okända fakta öka vårt vetande om Thorild. Dess afsigt
är endast, för så vidt vi kunna se, att i en populär form framlägga
hvad som är kändt om Thorild, att i ett kortfattadt sammandrag
gifva hans karakteristik och framför allt att sympatiskt framställa hans
bild såsom en ädel och snillrik människa och en författare, genom-
trängd af de framåtskridandets idéer, hvilka han skrifvit på sin fana.
Frågan blir således: har förf. lyckats att genom den belys-
ning han gifvit sitt ämne framställa Thorilds hf så, att vi känna
oss öfvertygade om riktigheten af hans uppfattning? Eller med
andra ord: har han gifvit en helgjuten, historiskt trogen bild af
den personlighet, hvars lefnad han beskrifver och hvars sak han
förfäktar?
Hvarje historiker, han må nu företaga en själfständig veten-
skaplig undersökning eller popularisera andras arbeten, måste fram-
för allt bemöda sig att intränga i den tids egendomligheter, hvilken
han beskrifver, han måste söka att uppfatta de företeelser, med
hvilka han har att göra, i deras sammanhang, han måste se den
person, han tecknar, i tidskostym. Det är lika oriktigt att fram-
ställa en 1700-talets man, såsom om han ginge och stode ibland
oss, kämpande för de idéer, som i detta ögonblick stå på dag-
ordningen, som att behandla honom och hans sträfvanden utan att
taga kännedom om eller taga i betraktande vare sig de män, på
hvilkas verksamhet hans egen stöder sig, eller de personer, mot
hvilka hela hans lefnad var en fortsatt kamp. Det är lika brist-
fälligt att förbise en skriftställares mönster och förebilder som att
utan en granskande kritik entusiastiskt höja honom till skyarna,
därför att eller — rättare sagdt — som om han vore representant
för alla de omogna idéer, som röra sig i skildrarens eget hufvud.
Och just så synes oss förf. hafva behandlat Thorild. Detta
ohistoriska betraktelsesätt visar sig i första rummet däri, att förf.
oupphörligt underlägger Thorilds handlingssätt idéer, som för
honom voro fullkomligt främmande. Den gamle Rousseauanske
filosofen blir under förf:s händer en äkta och veritabel modern
Verdandist. I stället för att gifva oss en bild t. ex. af skol- och
gymnasieväsendet på den unge Thorilds tid, låter han oss få till
lifs en liten polemisk bit mot de klassiska språken och teologien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
