Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Nordiska festen i Lund
den 1 mars 1889.
Ur minnestalet
af
Martin Weibull.
Åter fira vi nordisk fest.
Midt i det oroliga vimmel, som omgifver oss, midt i det
böljande lif, som, ständigt framåtilande, utan rast, utan ro,
rycker oss med på sina vågor, stanna vi för en stund och
mana fram det förflutnas gestalter ur deras lugna ro. — Det
är det närvarande, som bjuder det förgångna till gäst. Stilla
och allvarligt skrider minnet fram i salen. Det intager hög-
sätet. Det fyller ögonblicket, som flyr, med sin ande. Det
skänker det sin stämning.
Och då är det en i anda och sanning nordisk fest.
En äkta tanke, gripen ur det nordiska lifvets djup, ligger
nedlagd i en fest som denna: festen till de dödes minne.
När i midvinterns tid våra förfäder höllo offret för den
återvändande solen, som på sin bana skulle väcka naturen
åter upp ur dess död och åter knyta lifvets sammanhang i
världen, då plägade också dryckeshornet höjas till de fallnes,
de bragdrikes ära. Ty i människans värld råder förgängel-
sen och döden liksom i naturens. Döden bryter också där
sammanhanget, afskär också där banden, men minnet förenar,
minnet skapar åter ett sammanhang. Det lyfter öfver för-
gängelsen och döden. Det skänker åt de döde liksom ett
nytt, ett högre lif.
I denna våra förfäders djupa känsla för ett minnets. lif,
för ryktet och för äran, som de skattade såsom bragdernas
mål, högre än bragderna själfva, i den ligger ett af de drag,
Ny Sv. Tidskr. 10:de årg. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
