Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 AGATON HAMMARSKJÖLD.
vid den förestående generals-utnämningen, och det, i hvilket
Boulanger i hofmannamässiga ordalag tackar hertigen för
den befordran han skaffat Boulanger. Hertigen lät först
offentliggöra det senare. Boulanger hade då den oförsynt-
heten att förneka äktheten af tacksägelsebrefvet samt dess-
utom att i kammaren säga, att han icke kunde inse, huru
han hade hertigen af Aumale att tacka för sin befordran till
brigadgeneral, enär det var general Wolff och icke hertigen,
som var chef för 7:de armékåren, då Boulanger vardt bri-
gadgeneral. Boulanger skulle dock själf vederlägga detta
yttrande, då han lät trycka såsom äkta ett tacksägelsebref
till hertigen för nämnda utnämning. Detta bref skiljer sig
från det äkta eller det, som hertigen tryckt, därigenom att
uttrycket E. K. H. icke förekommer en enda gång, under det
denna titel i det äkta förekommer på fyra ställen. Likaledes
hade Boulanger låtit utesluta de ofvanför citerade orden:
»Välsignad vare den dag då jag åter får komma under E. K.
H. order.»
Boulangers förnekande af tacksägelsebrefvet och de osan-
ningar samt den tvetalan, han under denna strid gjorde sig
skyldig till, skadade honom mycket hos många, men märk-
värdigt nog ökade det också hans popularitet på andra håll.
Orsaken till att Boulanger förnekade tacksägelsebrefvet
var, att han, som genom den yttersta vänsterns stöd blifvit
krigsminister, icke ville offentligen erkänna sig stå i skuld
hos en kunglig prins för sin befordran. Det var ock för att
ställa sig in hos yttersta vänstern, han i det tacksägelsebref
han själf lät trycka utelemnade uttrycken >E. K. H.> och
»välsignad vare den dag» etc. Boulangers uppförande vid
detta tillfälle skulle vara oursäktligt, om icke den politiska
moralen i Frankrike stode så lågt. När det gäller politiska
frågor och politiska motståndare tillåta sig fransmännen allt.
En ung dam lär en gång ha bedt fältmarskalken Moltke
och furst Bismarck att skrifva några ord i hennes album.
Fältmarskalken tog då först pennan och skref:
»Lögnen förgår, men sanningen förblifver.
v. Moltke, fältmarskalk>.
Bismarck tog nu pennan, och sedan han läst Moltkes
sentens, skref han i sin tur följande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
