Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 K. U. NYLANDER.
Sveno Jone späckar sina uppsatser med tänkespråk, som
därifrån blifvit hämtade. Dock öfverträffas han, liksom san-
nolikt alla svenskar, af den till samma tid hörande lärde och
mångsidige Johannes Tomee Bureus, hvilken, ehuru han var
vida beryktad för sin stora lärdom på flera områden, bland
annat äfven i runskriften, dock allra mest egnade: sig åt stu-
diet af rabbinernas skrifter och därvid försjönk i allahanda
mystiska grubblerier, i förening med kabbalistiska spetsfun-
digheter, så att han med all sin lärdom råkade ut för åtskil-
liga besynnerligheter. Då dylikt studium af Talmud på hans
tid var både vanligt och omfattande, må här några ord om
sättet för det samma nämnas.
De heliga skrifterna, hvilka den stora samling af anmärk-
ningar, förklaringar m. m., som man kallar Talmud, i första
hand vill utforska och förklara, kunde enligt de gamle stu-
deras på hufvudsakligen fyra sätt. Dessa sätt eller metoder
betecknades ganska sinnrikt med konsonanterna i ordet pa-
radis: prds (i hebräiskan skrifvas blott konsonanterna). Den
första bokstafven P (pesjat) angaf den första metoden, som
man enligt våra dagars språkbruk skulle kalla den exegetiska,
ty den hade till uppgift att utforska den egentliga meningen
af orden och sakförhållandena, enligt den regel, att hvarje
ord har först och främst en bokstaflig mening, hvilken i
första hand måste vara känd och förstådd, ehuru man sedan
därur kan få anknytningspunkter för homiletisk eller praktisk
o. s. v. tillämpning. Den andra bokstafven R (rämäs) be-
tecknade den andra metoden, enligt hvilken man sökte att
förstå den mening, som skenbart öfverflödiga bokstäfver och
tecken i bibeln innehölle, i det att man ansåg dem syfta på
sådana föreskrifter, som visserligen ej voro uttryckligen ned-
skrifna, men som genom traditionen blifvit fortplantade från
äldsta tider. I anslutning till dessa tecken o. s. v. utbildades
sedermera Massorånr eller den noggranna konserveringen af
texten. Den tredje bokstafven D (derusj) angaf den homi-
detiska metoden, då man på det dagliga lifvets förhållanden
sökte tillämpa de bibliska berättelserna och profetiorna; och
den fjärde bokstafven S, som betydde söd eller hemlighet, be-
tecknade det studiesätt, då man gaf bibelns uttryck symbolisk
betydelse angående en mängd mysterier, såsom om änglarne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
