Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEMITISKA STUDIER I SVERIGE UNDER FLYDDA TIDER. 197
stället måste man nöja sig med Johan Laurbergius, värml.,
som innehade professuren i 8 år, 1643—1651. Under hans
tid sjönk studiet betydligt, dels inskränktes det till endast
hebräiskan, dels blef äfven detta språk särdeles torftigt be-
handladt. Visserligen äro de 5 afhandlingarna från Laur-
bergs tid, som höra till hebräiska språket, rent af författade
på hebräiska, men så äro de ock ytterst knapphändiga, 3 å
4 blad i 8:o-format, och dessutom hafva flera af dem blifvit
författade ej af Laurberg, utan af respondenterna själfva.
De hafva det allra enklaste teologiska innehåll, »om Mes-
sias>, »om änglarne» m. m., och därtill kommer, att hans språk
var så felaktigt, att en gång teologerna framstälde svåra
anmärkningar mot hans »Logica hebrea» för de skamliga
bockar han begått både mot hebräiskan och latinet. Hade
ej några dugtiga lärjungar hållit studiet uppe, så skulle det
väl alldeles råkat i förfall. Också fann Laurberg det bäst
att lemna Upsala och draga sig tillbaka till ett pastorat i
Värmland.
Då emellertid vid denna tid ingen i Sverige syntes nog
framstående för professuren, hitkallades af drottning Kristina
en utländing, Kristian Ravizs, som, ehuru bördig från Berlin,
vistades i Oxford och var berömd för sin stora skicklighet i
österländska språk, i synnerhet i deras talande. Utom de semi-
tiska språken kunde han äfven persiska, turkiska och tata-
riska, så att, då Karl X Gustaf en gång mottog en beskick-
ning från Persien och Turkiet m. fl. land, användes Ravius
såsom tolk, och han berättas då hafva talat främlingarnes
tungomål så väl, att de förundrade sig däröfver och ej tve-
kade att jämföra honom med sina lands lärdaste män.
Såsom språkforskare står Ravius naturligen på den gamla
ståndpunkten, så att han t. ex. ansåg hebräiskan hafva kommit
ner omedelbart från Gud, hvarför hon ock, fri från allt hvad
brister hette, var det fullkomligaste språk, som kunde tänkas
0. s. v. Många skrifter har han ej lemnat efter sig. Han
står såsom preses till en afhandling om »Rubens dudatm (14
sid. liten 12:0), i hvilken dudaim förklaras vara = kärleksäpplen
(af mandragora-busken), en uppfattning, som numera allmänt
anses vara den riktiga; dessutom finnas efter honom några
dissertationer af filosofiskt innehåll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
