Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 NILS ERDMANN.
En annan gång är det fadern och hans sydländska roja-
lism, som han använder till modell för Elysée Mérauts far,
och minnena från hans barndom gå igen i Elysées lif 1.
Utan att bry sig om, att hans bok mister sin enhet,
hopplockar han sålunda en mängd studier och figurer. Han
gör det öfverallt, inskjuter dem i boken och förenar dem
med en tråd, som ibland knappast är skönjbar. Så t. ex.
tager han en person, som gubben Joyeuse, en tjensteman
vid posten, som afskedas efter kriget, inför oss i hans hem,
berättar oss hans historia, visar hur han dagligen låtsas gå
till sitt kontor, hur döttrarna knyta halsduken och gifva honom
sin afskedskyss, allt utan att ana, hvilka kval gubben känner,
och troende, att han fortfarande arbetar på byrån, Daudet
har känt Joyeuse, hjälpt honom genom Villemessant, gjort
honom till kassör hos firman Hémerlingue i Vabober; och
hela denna historia är en fristående berättelse, nära nog
utan sammanhang med romanens öfriga innehåll.
När Daudet sålunda erhållit sitt motiv, själfva ramen,
börjar han att studera sina utvaldas milieu. För Jack far
han till Indret, studerar verkstäderna och lifvet där, arbetet,
maskinerna, befolkningen och boningshusen, reser upp och
ned mellan Nantes och Saint-Nazaire, besöker hamnen, de
stora ångarna, maskinrummen och eldarnes rum; och under
allt detta är hans familj honom följaktig, lefver liksom skalden
med den olycklige Jack, talar endast om honom, tänker ej
på något annat. Rislers och Planus’ middag efter ruinen
och katastrofen upplefver han själf med sin familj i Palais-
Royal. Han är där under musiktimmen, »då de i en cirkel
ordnade korgstolarna, de trötta ställningarna hos publiken, ja
till och med droppet från vattenkonsten i den aftagande heta
eftermiddagens dam uppväckte en alldeles särskild melankoli,
känslan af tomhet, af provinsen midt i högsommarens Paris».
Han invaggar sig så helt i den stämning, han vill skildra,
! Jfr skildringen af gubben Méraut, hans rojalism och besök hos
»konungen», med teckningen af Daudets far och hans vördnad och tillgifven-
het för Monseigneur, hans souvenir från Frohåsdorf och hans besök hos
rojalistchefen i Paris (i »Mon fråre et mois). Medan D. skref Konungar i
landsflykt fick han häftiga blodspottningar och var illa sjuk af öfveransträng-
ning. Under tiden analyserade han sig själf. »J’analysais mes souffrances,
et j’ai fait servir å la mort d’Elysée Méraut les sensations de ces instants
dangoisse» (Souwuvenirs d’un homme de lettres).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
